- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
141

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V. Maj 1886 - Ellen Fries, En sjelfbiografi från sextonhundratalet (slut)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I4i

sett, att jag hade kunnat öfvertala dig, men både i goda och onda
dagar så följ honom i Jesu namn! Gud gifve Er mycken lycka på
Er resa, och låte mig lefva så länge, att jag med hugnad måtte få
se Er igen!

Den i2 augusti var jag på slottet och böd drottning Kristina
fara väl och gick till m. h. far till aftonmåltid och böd rn. h. far och
f. mor fara väl, som voro mycket bedröfvade deröfver, att vi skulle
draga bort. Kl. 8 om samma afton gick jag till min gamla morfar
och mormor och böd dem med hjertans tårar fara väl, ty jag väl
viste, att jag aldrig ser min mormor mer, det hon ock sade åt mig
och las en sådan välsignelse öfver oss båda. Hon grät så mycket,
när jag bad henne god natt och sade: Jag ser dig aldrig mera k.
barn, utan kom i hog, hvad jag har så troligen lärt dig, och kan jag
inte mera säga, utan Gud välsigna och bevara Er båda och låte
sina englar ledsaga Er både bort och hem igen båda två, ehuru väl
mina gamla ögon aldrig se Er mera! Togo vi dermed om afton kl.
9 afsked af dem, och såg jag sedan aldrig min mormor mera1. När
vi båda kommo hem i vårt hus, narrades min man med mig och
sade: Min allra käraste, din gamla mormor hon grät, att du skulle
draga bort. Jag fruktar, att hon dör medan du är borta, så att du
aldrig ser henne mera, och du gråter så litet efter henne. Då
begynte jag så hjertligt till att gråta, att han hade nog till att göra för
att kunna trösta mig. Den 13 drogo vi ifrån Stockholm och till
Dalarön om en söndagsmorgon, sedan vi hade hållit predikan, och
stego vi den 14 till skepps i Dalarön.

Öfverresan var mycket stormig, och Agneta var illa sjuk. Cruusen var
bekymrad för henne och frågade slutligen, om hon ej ville landsättas i den
närmaste tyska hamn och färdas på bondvagn till Wismar, der de allaredan hade
sina hästar. Man bad Agneta säga rätt ut och ej vara rädd att misshaga honom.
Med två drängar och en piga landstego de den 24 om aftonen. Kl. t på natten
kommo de till Bergen, der de först gjorde halt.

Jag var så sjuk och trött både af det, att jag hade varit på
sjön sjuk och af att bondevagnen hade skakat mig, så jag var så
öm, att jag inte orkade att röra mig, när jag kom fram. Men så
aktade jag allt detta inte annat än för lek allena, då jag fick vara
hos min hjertans aldra käraste man, och när han satt i vagnen hos

’ Af detta yttrande förefaller det som om denna afdelning vore skrifven efter
1649, då Agneta åter kommit i ro till Sätuna, möjligen än senare. Af
manuskriptet synes det ock som om anteckningarne från och med slutet af anno 1646 voro
skrifna på en annan tid än de föregående. Motsägande uttryck hindra dock en exakl
tidsbestämning för sjelfbiografiens nedskrifvande, hvilket äfven är oväsentligt. De
långa dialogerna böra i alla händelser alltid uppfattas såsom ett temligen fritt
återgifvande af samtalen, men äro för den skull ej mindre karaktäristiska och
värdefulla.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0187.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free