- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
142

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V. Maj 1886 - Ellen Fries, En sjelfbiografi från sextonhundratalet (slut)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

mig, så kände jag inte, att det var besvärligt. När han då frågade
mig, huru jag behagade detta lefvernet, och om det icke vore bättre
till att sitta i mormors hus i den lilla kammaren än så här åka på
bondvagnar, då svarade jag honom, att det behagade mig mycket
bättre till att vara så här hos honom, om det än vore tre gånger
värre; och om jag så länge jag lefde fick vara hos honom, så tycktes
mig, att allt det jag derför stod ut, det vore mig lek och goda dagar;

vill jag, för allt det som till är, inte vara i min lilla kammare,–

och om jag inte hade tänkt till att stå ut i både ondt och godt med
min man, så hade jag aldrig dristat mig ihop med en soldat, derföre
mån I inte tänka, att detta är mig besvärligt. Han log så hjerteligt
deråt, klappade mig och sade: min aldra käraste, du har fattat en
god resolution och är du mig ej heller till något besvär utan mera
till hugnad, ty om jag är aldrig så trött, så kan jag lell hugna mig
vid dig. — — När vi kommo till Stralsund, lånte oss Forbus 1 en
gammal fönsterkaret, och måste vi spänna der 4 par hästar för,
innan de hinte fram med oss, och den ena hade ej lika färg med
den andra, så att gasten väl har mått ropa på oss. Den 30 kommo
vi till Wismar, och funno min morbror Johan Oxenstierna der före oss,
som nyss har haft bröllopp med fru Margareta Brahe, och har jag inte
sett min morbror på 7 år, ty voro vi mycket glada, att vi fingo se
hvarandra. Vi önskade hvarannan mycken lycka på båda sidor, att hvar
måtte få behålla sin lycka en lång tid, och så gingo min man och
jag hem med min morbror till aftonmåltid. Min morbror begynte
straxt till att hålla mycket af min man. När jag skulle gå hem om
afton och steg utom porten föll jag baklänges i en djup grop och
stötte mig ett stort hål på min arm och alla voro rädda, att jag skulle
fara illa, men så bevarade mig Gud den gången, som han alltid har
gjort, att mig ingenting skadade, utan var jag andra dagen lika glad
och frisk.

Det kom bref frän Gustaf Horn, att Agneta skulle sLanna i Wismar, men
Agneta var ifrig alt följa med sin man, som med sitt regemente, Vestgötama,
drog till södra Tyskland, der det skulle ligga till dess Westfaliska freden hade
hunnit blifva verkstäld, hvarmed dröjde som bekant länge. Agneta beskrifver
nu i korthet resan med alla dess vedervärdigheler. ort från ort2.

Den 7 sept. drogo de ifrån Wismar till Parchim i södra Mecklenburg, der
de hvilade sina hästar och väntade på lägenhet a|t komma till armén. Då
något dylikt tillfälle ej så hastigt yppade sig, tog Cruus sitt egei folk och
några officerare, som äfven ville till armén, och •ogjorde de ett litet paTti afs och
togo Agneta med sig’

1 Arvid Forbus, kommendant i Stralsund.

2 Då emellertid denna beskrifning är temligen torr, inskränka vi oss till
ett sammandrag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free