- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
143

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V. Maj 1886 - Ellen Fries, En sjelfbiografi från sextonhundratalet (slut)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

143

1 Dömitz, den 25. fingo de 20 musketerare med sig och gingo der öfver
Elben med pråmar. Den 28 sept. kommo de till Salzwedel, der ingen ville
släppa dem in, förän de fingo se drottningens pass. Der blefvo de öfver natten
på ett värdshus. Agneta berättar, huru värden, sedan de ätit, kom in med ett fat
med valnötter och äpplen och bad henne sitta nere vid bordet, medan han sjelf
satte sig i högsätet och åt de bästa äpplena och nötterna. Agneta tyckte, att
han var något för näsvis, ty hon »var ej vand vid tocket folk . men Cruusen
stod vid »skorsten» och log åt Agnetas förvånade min. Den 29. foro de derifrån
och kommo efter en svår resa till en ort nära Magdeburg den 6. oktober. Anlända
dit, måste de länge vänta utanför staden, ty tullknekten var full. Cruus måste
låta »slå upp låset» efter del var sent på natten, och de hade med sig
(ammunitions) »munditionsvagnar>. »Blinde Valentin* och »Svarte Nichel» tvenne kände
kejserlige anförare, d. f. ryttmästare, d. s. kornett (hette egentligen Labaar), gingo
derikring med ett starkt parti, men Cruusens var ej starkare än 160 man med eget
folk både till häst och fots, och åtta dagar tillförene hade de slagit ett annat
parti, så derför ville Cruus ej vänta längre utanför porten. När de kommo in
begynte den svenska tull knekt en till att bruka mun. Cruus tog då sin käpp och
slog honom midt i mun med en — och sade »efter du inte vill annars tiga,
så skall jag smörja igen din lättfärdiga mun». Den 7. gingo de derifrån till
Köthen i Anhalt, hvarest, de blefvo af furstinnan bjudna till hofvet.

Jag var dock något opasslig, efter jag var med barn och eljes ovan
till att stå ut så stark marsch och fara illa, ty jag var nyss utflugen,
derföre kunde det inte annat vara än att det icke föll mig något
besvärligt, efter jag både var ung och ovan. Så kunde jag inte
komma till att akta på furstinnan den gången utan gjorde min
und-skyllan för furstens hofmästare, som var hos mig, och min man sade,
att jag om Gud vill en annan gäng, när jag vore något bättre till pass
gerna skulle hafva den nåden och akta på hennes furstliga nåde,
men denna gången såge han väl min lägenhet, ty jag låg. När
furstinnan det hörde, sände hon mig tre stora korgar med frukt och
en med sköna vindrufvor i mitt qvarter, och fursten lät traktera oss
träfligen väl ur sitt eget kök om aftonen med renskt vin och zerbster
öl. Var hans husmästare dernere och skulle traktera oss, men jag
låg i en säng derinne och kunde inte gå till bords. Om morgonen
gick min man till fursten och furstinnan och helsade på dem, tackade
dem och gjorde ock min undskyllan, efter clet så stod till med 111ig.

Den 10. kommo de till Leipzig, der Cruus fann ett bref från Gustaf Horn,
som ville, att han skulle lemna Agneta qvar der, men hon ville ingalunda utan
sade, »att jag må stå ut hur jag kan, blott jag får vara hos min man», och att
stanna här »det är intet till att tänka på, sedan till att tala om». Under del de
voro der, träffade de på Kapten Wingarten med 50 dragoner och eu Ryttmästare
med 100 friryttare, som ville till armén, samt Öfverste Platen och Ryttmästare
Pudevälsk. Medan Agneta var i Leipzig, var hon i slottet och fick der se
Öfverste Munck, som satt fången, för det ban hade velat förråda Kurfursten af
Sachsen. Den 16 gingo de från Leipzig öfver Mulde till Waldheim tillsammans
med det parti i Leipzig, som skulle till armén En natt blefvo de öfverfallne
af svarte Nichel; Agneta måste ut i kareten, hvilket föll henne »litet ovant», men
då han såg, att han ingenting kunde uträtta drog han sig tillbaka. Från Waldheim
drogo de den 18 öfver en stark ström, som var så djup, att vattnet steg upp i
sätet i vagnen. De ärnade sig nu att gå genaste vägen till Prag. När de
kommit till staden Hainichen möttes Cruus af ett bud från kommendanten i Leipzig,
som bad honom draga till någon stad, der han i säkerhet kunde invänta en af
generalissimus, pfalzgrefven Karl Gustaf, ifrån Prag utsänd öfverstelöjtnant »med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free