Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V. Maj 1886 - Ellen Fries, En sjelfbiografi från sextonhundratalet (slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
400 utkommenderade hästar», hvilken skulle afhemta ammunition ifrån Leipzig.
Han hade förtrott sig till alt sända denne med så ringa parti, efter Cruus hade
dragoner med sig. Agneta och hennes man gjorde derför en tre mils afväg till
en liten siad, en mil från Dresden, omkring hvilken del var en god mur
och der de kunde ligga i säkerhet för det kejserliga partiet, som mycket starkt
gick der omkring till all akta på, när »munditzion» skulle komma. Agneta
beskrifver vägen dit »som oerhördt elak, berg upp och berg ned», och så djup väg och
elakt väder, så att ej hade hon fått sofva på Ire nätter och om dagen sullil i
vagnen, så att, när hon kom fram om natten, var hon så trött, att hennes man måfe
bära henne ur karelen. Kurfursten var ond öfver, att Cruus hade lagt sig så
nära Dresden och klagade för generalissimus, men »det halp ej, ty tiden medgaf
inle annat». Den 20 kom bref från öfverstelöjtnant Hans Schäffer, som kom från
Leipzig med »munditzion», och bad Cruus med sitt folk möta honom, hvilket de
ock gjorde den 23 i Chemnitz.
Gingo vi derifrån och kommo på Böhmerwald och lågo om
natten i en liten iiäck under Annaberg och var der ett träffligt
högt berg, som vi skulle uppföre. Krutvagnarne skulle först upp,
och jag hölt der nere i dalen. Schäffer sade, när de tre
krutvagnarne voro uppkomna, till min man: Herr Öfverste, han skall låta
sin fru komma upp med sin karet, ty det blir henne allt för långt
till att bida, eller om någon vagn ginge sönder, så kan hon inte
komma fram i natt. Då lät min man befalla, att jag skulle komma
upp för backen och jag gjorde så, men som jag var kommen in i
byn, och min man steg af sin häst och satte sig på bänken hos mig,
kom en herr Öfverstelöjtnant Klåm2 så hett in och sade, att han
har sett 6,000 man under Annaberg, som komma till oss
marche-randes, och han var så rädd, att han viste sig ingen råd. Men min
man befalte till att föra fram sin häst, att han finge rida ut till
Schäffer, som kommenderade partiet, så att han kunde få höra, om
det var sant. I detsamma kom Schäffer sjelf och hade Klåm så
skrämt honom, att han inte viste någon råd. När de då redde ut
saken och skulle ställa trupperna i rörelse, fingo de se, att det inte
var annat än skog, och när de kommo till aftonmåltid till oss, log
jag åt Klåm och fikserade honom för det han varit så rädd. Den 26
gingo vi derifrån — — — och kommo kl, 3 om natten till Jorkau.
Var det den dagen en sådan gräslig köld, att vi inte viste rättare,
än vi skulle ha frusit ihjäl och sedan en oerhört ond väg, att den
inte var utan berg upp och berg ner, och så höga berg på den ena
sidan och på den andra sidan skräckeligt djupa dalar, och vägen
var så espant (?) och inte bredare än hjulen kunde knapt gå på, och
der nedan stora villande strömmar, så att jag mången gång tänkte,
att jag skulle aldrig komma med lifvet fram. Den 21 om morgonen
2 Antagligen felskrifning, ty namnet återfinnes icke uti milorna. Såväl alla
officerarnes namn, som alla ortnamn äro alllid af Agneta förvridna, oftast ända
till oigenkänlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
