- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
163

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI. Juni-Juli 1886 - Fredrika Bremer, Om odödligheten. (Ur ett outgifvet bref)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

163

lif. Gar jag till mig sjelf, sä finner jag, att jag i mitt begär
till fortvaro innesluter begäret att förblifva just densamma jag
är till alla mina förnämsta egenskaper, till medvetande, minne^
talang, kärlek, men bättre och befriad frän de lyten, som här
vidlåda mig».

»Men är», frågar hon, Jesus kanske kommen för att ej blott
gifva oss en borgen för detta slags personliga odödlighet utan
för att föra hvar enskild personlighet till en högre, en evig fa

»Kristendomen», heter det vidare, »bjuder kärlek, och dess
lära, rätt förstådd, väcker kärlek. Ar då Guds kärlek det
spi-ritus vini, i hvilket allena menniskornas väsen kunna skyddas
mot förvandling och upplösning? Är kanske kärleken just den
eviga personligheten, menniskans genius, skiljd från hvilken
hon alltid blir till viss grad opersonlig och i fara att ryckas
bort och underkufvas af lägre makter?» Så fortfar
brefskrifverskan ännu länge att spörja. Hon erkänner, att hon hyser en
barnslig fruktan att alldeles förlora den sinliga verld, i hvilken
hon nu rör sig, och dock har hon lärt att skilja mellan sken
och verklighet.

»Må derför gerna», fortfar hon, »min kropp i dess nuvarande
form försvinna, blott jag evigt får älska; må tungomålen
afkomma, blott vi i symboler kunna uttala vår själs ingifvelsens
Och hon tror, att detta språk blir långt fullkomligare an de
jordiska munarterna; hon anar, att det småningom skall utvecklas
till ett guddomligt, ett evigt skapande ord.

Men aningen är henne icke nog. Hon ber, att vännen ville
gifva henne litet logik. Hon förstår, att om visshet skall kunna
vinnas i tankens. rike, så måste det vara genom en logisk metod,
och en sådan vill hon inhemta af läraren och vännen; men det
måste vara en högre logik, som gäller begreppens och tingens
ordning, en logik, genom hvilken man såsom på en stege bör
kunna tillbedjande uppstiga till sjelfva skaparen; »men», tillägger
hon med en viss vemodig humor, som ofta framlyser i brefven^
»ett särdeles starkt beskaffadt hufvud får man nog hafva för
att kunna vandra den vägen utan att svindla».

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free