Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI. Juni-Juli 1886 - Rosamunda, Samskolefrågans utveckling i Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
165
af traditionen sanktionerade former opåtaldt fingo passera, antogo
plötsligt, da de uppträdde inom samskolans väggar, en i högsta måtto
hotande karaktär. Om en flicka från detta läroverk gjorde sig
skyldig till någon hos ett barn ingalunda ovanlig uppsluppenhet eller
öfverilning, höjdes genast ett rop om: »Ja, hvad sade jag; pojkflickor
blifva de der allesamman!» Ja, mer än en olycksprofet tycktes anse,
att samskole-elevema, dessa stackars otter för sina föräldrars
experimentslusta, gingo en fullkomlig demoralisation till mötes.
Men utan att låta sig nedslås af denna ofta lika ytliga som
hänsynslösa kritik och väl vetande, att en god sak i längden bäst för
sin egen talan, kämpade de varmhjertade män och qvinnor, som gjort
samskoleidéens förverkligande till sitt lifsmäl, tyst och oförtrutet sin
ädla kamp; och redan nu under skolans tredje verksamhetsår gifva
många tecken vid handen, att den slutliga segern skall blifva deras.
Olycksprofetiorna hafva förstummats, fienderna blifvit vänner eller
åtminstone tysta iakttagare.
Och den, hvilken, såsom vi, varit i tillfälle att på närmare håll
studera denna skola, undrar ej öfver detta snabba omslag i den
allmänna opinionen. Det hvilar öfver detta läroverk en anda af friskhet
och glad arbetslust, som ovilkorligen måste väcka sympatier, och som
möter oss ej blott i slöjdrummet, der spånorna flyga under de flinka,
små arbetarnas händer, utan ock under lektionstimmarna, då bror och
syster följa den gemensamma undervisningen med ett vaket lif, som
är en blott alltför sällsynt gäst i våra vanliga goss- och flickskolor.
Samma friska håg präglar lofstundens förströelser, under hvilka dock
flickor och gossar till sainskole-entusiasternas sorg, tyckas föredraga
att leka hvar för sig, ett förhållande, hvari man dock redan kan
märka en förändring till det bättre, och som väl mera har sin grund
i insupna fördomar än i någon naturlig grundolikhet, I förbifarten
vexla emellertid flickor och gossar allt emellanåt friska nappatag, som
vittna om allt annat än osund ridderlighet och sentimentala svärmerier
och kommer iakttagaren att småle vid minnet af de sä ofta uttalade
farhågorna i detta afseende.
Ännu en invändning, ofta framhållen af samundervisningens
motståndare, har genom den redan nu vunna erfarenheten kommit på
skam, vi åsyfta den om flickornas underlägsenhet i intelligens och
deraf beroende oförmåga att följa med gossarna. På en klass utgör
en gosse, på en annan en flicka den främsta eleven. Och enligt vart
förmenande hafva de qvinliga lärjungarna till och med försteget, i det
de, i vida betydligare mån än gossarna, rikta den kohort af jemna,
goda, ej utomordentliga elever, som ju i allmänhet förefinnes i hvarje
klass, och som utgör hvarje verklig pedagogs förtjusning; detta
förhällande beror dock väl snarare på en mera utvecklad ambition och
en genom uppfostran bättre vårdad pligtkänsla än på någon större
rikedom i anlagen.
Hvad beträffar disciplinen inom läroverket, så har den allt mer
utvecklats i en sund och god anda, detta i synnerhet sedan den
nuvarande föreståndarinnan, fröken H. Alfthan, ställt sin rika erfarenhet
och eminenta, pedagogiska begåfning i samskoleidéens tjenst. Af lärarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
