Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI. Juni-Juli 1886 - Onämnd, Min trotjenarinna. Poem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag tänkte: »Om tjenaretrohet
att äras är någonsin värd,
hur gerna jag ville åt henne,
få ge en tacksamhetsgärd. »
Sä sa. jag en dag åt gumman:
t Hur många för mindre än du
ha ej fått belöning för trohet —
dig skaffar medaljen jag nuh
Den gamla vände förtrytsam
sitt skrumpna ansigte bort
och talte de stolta orden
helt vresigt, omildt och kort:
t> Ni borde känna mig bättre —
jag aldrig älskade ståt.
Hvi skulle på gamla dagar
jag gå med en sådan plåtr
Det yngre finare slägtet
med troheten skylta mål
Jag gitter det. ej, ty skryta
förstod jag mig aldrig på.»
Hon gick med högburet hufvud,
men dröjde, när dörr n hon nått,
och sade med bruten stämma:
Jag gjort’et af kärlek blott.
Jag tänkte en vän få vara,
hvars vresighet ni fördrog,
ej tjenare blott — då gumman
sig funnit belönad nog.»
Mitt hjerta slog mig — jag ropar
den gamla med smekande namn
och räcker med tacksam kärlek
mot henne min öppna famn.
Haf tack, du tjenande kärlek,
som tyst genom lifvet går,
du trohet, som aldrig sviker,
men guldmedaljer f örsmår!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
