Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII. Augusti-September 1886 - Om orsakerna till att brottslighetsfreqvensen är fem à sex gånger större bland den manliga än bland den qvinliga befolkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
195
bildade familjer utan förmögenhet. För bäda könen sker arbetet
till stor del utom hus och är esomoftast förenadt med
penningansvar. Underhållet af fattiga anhöriga åligger lika ofta den
arbetande qvinnan som den arbetande mannen. Hennes krafter
blifva minst lika medtagna och hennes natur kräfver uppmuntran
och förströelse lika väl som hans. Kort sagdt: frestelsen att
med olofliga medel förbättra sin ställning, hjelpa sina närmaste,
eller vinna en kort tids glömska af arbetslifvets börda, ligger
henne lika nära som honom. Hvarför t. ex. de qvinnor, som
hafva anställning i statens tjenst, i banker och andra
penningverk eller inom affärsverlden, skulle vara mindre frestade att
tillgripa de medel de hafva om händer, än de män, som arbeta
på samma områden, är svårt att inse. Enda skillnaden torde
ligga deruti, att männen innehafva de ledande, vigtiga posterna
och ansvara för de större penningbeloppen, samt att möjligen
njutningslystnaden skulle innebära en starkare frestelse för de
högt aflönade männen än egna brödkymmer och anhörigas nöd
för de lägre aflönade qvinnorna.
Inom andra yrken och anställningar, der penningansvaret
icke spelar någon rol, är förhållandet enahanda. Läkarens kall
kan ej i och för sig innebära mera frestelse än barnmorskans
eller sjuksköterskans, lärarens icke mera än lärarinnans.
Bland kroppsarbetare kan väl knappast någon anledning
finnas till mindre frestelse för qvinnorna än männen.
Handt-langerskan med oket, hängande öfver sina axlar, är ej mera
skyddad än muraren, som hon betjenar. Qvinnan vid skurbaljan
eller pä tvättbryggan, vid krogdisken eller i cigarrboden, i
fabriken eller som tjenare i andras hus är icke mindre utsatt för
frestelse till brott än männen vid sina arbeten. I hvad mån
landtbrukarens dotter, arbetande vid väfstolen eller räffsan, skulle
vara mera skyddad än hans son vid hyfvelbänken eller lien,
hvarför sömmerskans lefnadsläge skulle vara mindre frestande
än skräddarens, ladugårdspigans än stalldrängens, det är i
sanning omöjligt att inse. Här, bland den stora massan af folket,
förefinnes ju icke ens det offentliga lif, som enligt förf:ns sats
skulle utsätta männen för frestelser, mot hvilka qvinnan inom
hemmet skulle vara skyddad.
Det synes oss dä, som vore det endast inom vissa, mindre
talrika kategorier af befolkningen, som förf:ns sats om den stora
olikheten i qvinnans och mannens lefnadsförhållanden eger
till-lämpning. Icke heller vågar man tyvärr anse familjens skydds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
