Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII. Augusti-September 1886 - Om orsakerna till att brottslighetsfreqvensen är fem à sex gånger större bland den manliga än bland den qvinliga befolkningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
199
att den större brottsligheten inom det manliga slägtet är en
nödvändig följd af »det offentliga lifvet» och dess frestelser, ett
antagande, som skulle förringa kraften af den vackra
vederläggning förfin ger af påståendet om den menskliga viljans ofrihet.
Äfven en annan farlig missuppfattning ligger nära till hands för
hr B:s läsare; den nämligen, att mannen i afseende på sådana
brott, i hvilka han haft lika stor, om ej större del än qvinnan,
icke behöfver göra sig några förebråelser, eftersom lagen och
sjelfva den kristliga moralstatistiken åtalar och dömer endast
den qvinliga brottslingen.
Det kan måhända anmärkas till försvar för hr B:s
framställning, att den är grundad pä den tyske förf:n A. von Oettingens
arbete: »Die Moralstatistik in ihrer Bedeutung für eine
Social-ethik». Vi kunna ei döma derom, men önska blott, att den
svenske förf:n sjelfständigt och opartiskt behandlat det
högvigtiga ämnet.
Slutligen komma vi till hr Berggrens förutsägelse, att
qvinnans del i kriminaliteten skulle blifva större i mån som hennes
sociala ställning förändras i den riktning, som vår tids »mera
radikala emancipationssträfvanden» åsyfta.
Om nu detta påstående innebär, att en vidsträcktare andel i
arbetet inom det medborgerliga lifvet eller affärsverlden, i skolans,
vetenskapens eller konstens tjenst o. s. v. skulle stegra qvinnans
andel i brottslighetsfreqvensen, så våga vi hoppas, att förf:n ej blir
sannspådd. Ty väl må det vara sant, att en del qvinnor, i följd
af natur eller uppfostran, sakna förmåga att leda sig sjelfva
enligt riktiga grundsatser, och derför borde hållas fjerran från
frestelser, om sådant vore möjligt. Men helt visst skall flertalet
rättänkande qvinnor stärkas och stödjas äfven i sedligt afseende
genom den nya sakernas ordning, som arbetet på qvinnans
sanna frigörelse, hennes rätt till kunskap och sjelfförvärf, m. m.
sträfvar att åstadkomma. Vi grunda denna förhoppning först
derpå att arbetet, i och för sig, är en af de erkändt starkaste,
sedligt skyddande makter, som finnas — lär oss icke redan
katekesen, att arbete »hindrar mänga tillfällen till synd». Derjemte
bygga vi vär öfvertygelse på det antagandet, att, med ökade
utsigter till sj el fi’o rso rj ning, antalet af de qvinnor, som nu, drifna af
nöd och brist, kasta sig i lastens armar — och deras antal är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
