- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
202

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII. Augusti-September 1886 - L. E., En feriefärd

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

202

En ferie-färd.

(Syfte rföljaflde bref är icke skrifvet för offentligheten. Det
Æi innehåller berättelsen om den fotvandring jag i somras
företog med några lärjungar frän Högre lärarinneseminariet
och Normalskolan. På red:s af Dagny enträgna begäran lemnas
det nu till offentligheten i den förhoppning, att det möjligen
kan komma några af hemmens och skolans målsmän att tänka
på, att våra flickor också höra till den skolungdom, som kan
behöfva komma ut på »sommarvandringars.

— — — Nu skall jag hålla mitt löfte och berätta dig något om
vår feriefärd, hvilken lyckades väl och skänkte flickorna, som jag hoppas,
både nytta och nöje. Vi foro från Stockholm onsdagen den 7 Juli
kl. 5 e. m. med ångbåten Pius, som förde oss uppför Strömsholms
kanal till Smedjebacken. Pius är en liten primitiv ångbåt, der man
äter matsäck och lefver helt ogeneradt. Den har ej heller blifvit berörd
af tidens brådskande fart, utan går sin lunk i sakta mak. Flickorna
förfogade öfver en liten salong med sängplatser i två våningar; jag
hade öfre våningen i en trång hytt med en högljudt slumrande fru i
den nedre.

Så snart vi kommit om bord, underrättade jag kaptenen, att jag
reste med »skolungdoms», och han blef då idel vänlighet och gick oss
sedan till mötes på alla sätt. Han lät till och med en gång Pius gä
med half maskin, för att flickorna skulle få rita af ett pittoreskt
gammalt hus. Ingen af mina unga medresande hade förut farit genom en
sluss, och som vi hade tjugofem sådana att passera, erbjöd sig godt
tillfälle till sluss-studier. Vi kunde också gå till fots långa stycken,
och som naturen är vacker nästan hela vägen, njöto vi af allt hjerta.

Först fredags morgon kommo vi till Smedjebacken, och fastän
Pius varit både trög och trång och obeqväm, var det med verklig
rörelse, som flickorna sade honom farväl. Kaptenen, styrmannen,
Lina (restauratrisen), »den rutige» och »den randige» (två män af
besättningen) gå visst aldrig ur deras minne. Från Smedjebacken har
man visserligen jernväg, men vi läto våra renslar pä egen hand, mot
25 öres afgift, begagna detta fortskaffningsmedel och vandrade sjelfva
den 11/2 mil långa vägen genom en herrlig natur till Ludvika, der
jernvägen sedan fick hämta upp oss och föra oss till Borlänge.

Här togo vi in på ett enkelt, men fint och trefligt hotell, som
fröken M. R. anvisat oss. Jag önskade du hade sett flickornas
förtjusning öfver att få bo på hotell — ett nöje, som var för dem
fullkomligt nytt. Jag hacle förut ej riktigt tänkt på att mina turister voro
så oerfarna. Två af dem hade aldrig rest längre än till Upsala; af de
öfriga hade en varit vid Krylbo, den andra så långt som till Källvik.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0256.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free