Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII. Augusti-September 1886 - L. E., En feriefärd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
förakta ett dylikt hjelpmedel. På middagen voro vi lyckligen i Åsens
by, der Elfdalens storartade, vilda natur möter i all sin prakt.
Återvägen var sträfsam. De musikaliska af sällskapet tröttnade dock
aldrig att genom muntra sånger lifva våra domnande krafter. Vare
detta sagdt till deras stora heder och berömmelse! Kl. 9 på aftonen
voro vi åter i våra trefliga, rum i kyrkbyn, och nu fattades intet i var
turistära. Under fäbodvandringen hade vi varit genomvåta och under
Åsens-vandringen hade vi lifnärt oss med litet cakes och choklad.
(I materielt afseende lemnade Åsen mycket — ja allt — öfrigt att
önska.) Vi hade sålunda ej dukat under hvarken för regn, hunger
eller trötthet, turisternas fiender. Inga menliga följder visade sig efter
den stränga marschen, om jag undantager de plågor, som alltid måste
utstås af den, som på en vandring ej har lämpliga skodon. På
söndagen voro vi i Elfdalens kyrka och vände derpå åter söderut.
Återvägen togo vi öfver Våmhus by, och jag önskar, att du der sett
oss jaga från gård till gård, från handelsbod till handelsbod efter något
ätbart. Slutligen fingo vi spaning om att en korg hvetebröd kommit
till en bod’från Mora. I språngmarsch ilade vi dit och slogo oss likt
glupande ulfvar. ned kring korgen, somliga sittande på disken, andra
på en lar. Handelsmannen satte fram vatten, och så begynte måltiden.
Elma at 7 (säger sju) ganska stora bröd. Men nu kommer det rörande
i äfventyret. En annan handelsmans hustru hade sett våra ströftåg och
kom ut, frågande om hon ej finge bjuda på kaffe, eftersom det föll
sig så väl, att hennes man dagen förut varit vid fäboden och fått
grädde med sig hem. Sagdt och gjordt! Efter få minuter sutto vi vid
den goda qvinnans kaffebord, der den sköna drycken med smör och
bröd inmundigades med en aptit, som om hvetebrödskorgen från Mora
aldrig funnits till. Efter måltiden spelade värden på orgel och hans
hustru sjöng en munter kärleksvisa från Vingåker pa minst 15 verser —
allt beledsagadt af orgeln.
Huru vi vid Backa bruk fingo skåda det nya porfvrverket, huru
vi rodde med bat öfver till Orsa och derifrån följande morgon till
Mora, der kamrater råkades, samt hur vi ytterligare färdades med
ångans hjelp öfver land och vatten, tills vi hamnade i Falun, det får
du föreställa dig. Jag har aldrig funnit något särdeles vackert i Falun,
men ungdomen, som lockas af allt nytt, fann det vara ett stort nöje
bara att vandra på stadens gator. Det största nöje Falun hade att
bjuda på var dock grufbesöket. Tänk dig flickornas känslor vid att
kläda sig i grufdrägt och att som Sigrid få bära det ena blosset och
så börja den hemlighetsfulla vandringen i mörka gångar och klättra i
stegar och trappor! Entusiasmen bröt ut nederst i grufvan, der den
ena sången aflöste den andra, t. o. m. »Hvad det är skönt ändå här
i naturens sköteh gick af stapeln. Sedan vi varit nere i grufvan, fingo
vi bese hyttan och alla verkstäderna, eftersom vi ändå »bara vore
fruntimmer». Sedan vi lemnat Falun, voro vi ännu en gång i jordens
innandöme, men den gången i Säters sköna dal. Den 22 juli anlände
vi öfver Upsala hein till Stockholm, och jag tror, att vi alla komma
att bevara resan i kärt minne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
