Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII. Augusti-September 1886 - Literaturanmälan - L. H. Åberg, En sommarsaga af A. Ch. Edgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
råkat falla på en af Italiens söner; tänk, huru mycket lättare hennes
konflikter då blifvit! Frågan är härigenom tillspetsad, det är sant,
men den är sä tillspetsad, att man får svårt att bringa henne tillbaka
till en form, som har betydelse för vanliga menniskor. Hum den
sällsynt begåfvade artisten reder sig i sina sällsynt invecklade
förhållanden, lär oss ingenting, om huru vanliga menniskor skola reda
sig i sina vida mer enkla förhållanden. Skulle hon stå vid ett
ohjelpligt »enten — eller>, skulle hon nödgas välja mellan sin kallelse och
familjelifvet eller åtminstone mellan att uppoffra denna, kallelse eller
försumma ett och annat af det, som vanligen åligger makan och
modren, såsom det ju ock stundom gifves män, som nödgas göra
något liknande, så innebär ju ej detta, att icke hundrade-, ja,
tusendetals qvinnor, för hvilka en liknande konflikt kan framställa sig, skulle
kunna undgå detta smärtsamma val.
Härtill komma ännu andra omständigheter — först och främst
karakteren af den man, med hvilken hon förenar sitt öde. Falk är
en personlighet af eget slag, väl ej utan sina motstycken i
verkligheten, men i alla fall afvikande från den vanliga menskliga typen och,
vi våga påstå, detta utan skada för den senare. Hufvuddragen i hans
karakter äro egenkärlek och principrytteri. På ett egendomligt, af
förf. särdeles väl återgifvet sätt visar han sig tillhöra det slags
menniskor, som, af naturen danade till despoter, göra dessa sina
despotiska tendenser gällande under frihetens namn. Anstucken af
Grundt-vigianismens sämsta villomeningar, på samma gäng han visserligen vetat
tillegna sig några af dess bättre sidor, söker han med orygglig
hänsynslöshet i lifvet tillämpa en mängd paradoxer, och om han ibland
dispenserar andra från att följa dessa, sker det städse på ett sätt,
som visar huru högt han sjelf tycker sig stå öfver sina likar. Men
denna höga ståndpunkt intager han genom att skoningslöst tillämpa
åtskilliga dels hal-fsanna dels falska satser, hvilka genom denna sin
tillämpning ofta närma sig det befängda — och i hvarje fall äro
egnade att föra menskligheten åtskilliga hundratals år tillbaka.
Mensklighetens fortgång till jemlikhet och frihet kan aldrig befordras pä den
väg, han anvisar, ty denna väg leder med nödvändighet till att,
emedan många ej ännu kunna få full del af kulturens välsignelser,
förneka dessa åt dem, som kunna njuta dem, istället för att sprida dem
så långt som möjligt, öm herr Falk genojn att underkasta sig en
smärtsam operation utan nutidens bedöfningsmedel och genom att
förvägra sig sjelf enskildt rum på sjukhuset, om hans hustru genom
^//fortfarande nära sitt barn, när detta tillskyndar henne svåra lidanden,
kunde lindra likars qval, så vore detta ädla handlingar. Men att
underkasta sig allt detta, blott derföre, att andra måste göra det, detta
stöter, som sagdt, på det befängda.
Att här ingå på någon kritik af hans åsigter vore naturligtvis ej
på sin plats. Nog må vara att påpeka, huru som han är den
olämpligaste make åt Ulla, som gerna tänkas kan. Och detta för oss äfven
till den tredje af de omständigheter, vi vilja framhålla — att deras
äktenskap är fotadt på allt igenom falska principer. Huru kan man
tänka sig, att en förbindelse, ingången efter en flygtig bekantskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
