Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII. Augusti-September 1886 - Literaturanmälan - L. H. Åberg, En sommarsaga af A. Ch. Edgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
mellan tvenne menniskor, så olika till lynnen, verldsåsigt och
lefnadsvanor, skulle kunnat undgå störande konflikter, äfven om ej Ullas
konstnärliga kallelse varit ett ytterligare söndrande moment? Denna
förbindelse är, som hjeltinnan sjelf tillstår, helt och hållet grundad på
en stämning. Men lifvet kan nu en gång ej byggas på stämningar, det
måste byggas på allvarets grund. Det måste vara verkliga, reella
lifsintressen, som förena dem, som skola hafva allt gemensamt. Några
sådana finnas icke här. Äfven om, som här tyckes vara förhållandet,
stämningen rakar att blifva varaktig, så ersätter den ej ett felande
lif sinnehàlL
Dessa med hvarandra nära sammanhängande omständigheter i
förening göra det skildrade fallet olämpligt till basis för en
undersökning af sjelfva den sociala frågan. Om svaret i dikten utfaller
mindre tillfredsställande, så beror,detta i första rummet just på dessa
omständigheter.
Detta allt säges dock ej som ett tadel emot förf. Det säges blott
som en protest emot hvarje försök att ur arbetet draga några
allmängiltiga slutsatser beträffande det sociala spörjsmålet om gift qvinnas
verksamhetsområde. Och så mycket mindre hafva vi då
anledning-att här ingå på någon utredning af detta spörjsmål.
Behandlingen af allmänna frågor i diktens form kan hafva sina
fördelar med sig, dem ingen må förneka. Men en olägenhet följer
den alltid. Då man har för sig ett konkret fall i lifvet, komma
alltid mer eller mindre en mängd speciella, endast till detta fall
hörande omständigheter med, som ej kunna undgå att leda
uppmärksamheten bort från den allmänna frågan. Här visar sig detta vara
fallet i ovanligt hög grad.
Om vi emellertid hittills ej velat klandra förf., endast vända oss
emot slutsatser, dem en eller annan kunnat vilja draga ur hennes
framställning, så måste vi dock till sist, med allt erkännande af
arbetets förtjenster, den ofta fina karaktärsteckningen och det stundom
t. o. m. fängslande framställningssättet, mot detsamma rikta några
anmärkningar. Man kan ej neka, att scener förekomma der, dem
mer än eu läsare icke i pryderiets, men i den sunda smakens namn
tvifvelsutan helst skulle velat se derifrån uteslutna, helst de hvarken
tyckas behöfliga för handlingens fortgång eller för karaktersteckningen.
Skildringen af den döfstumma, hektiska Nellvs erotiska känslolif t. ex.
lär väl på hvarje normal läsare göra ett rent af vidrigt intryck, och
dock finna vi intet i berättelsens fortgång grundadt skäl,
hvarföre vi skola nödgas underkasta oss obehaget att derom få en så
detaljerad kännedom, likaså litet som om detaljerna af hennes sista
sjukdom. Tag bort Nelly, och allt går i alla fall sin jemna gång,
de öfriga personerna visa sig det oaktadt alldeles som nu. Samma
anmärkning gäller i viss mån fru Krabb, som t. o. m. var nära att
bringa ett sådant dygdemönster som hjelten sjelf på fall. I
allmänhet tyckas, med få undantag, bipersonerna vara tecknade med så liten
sympati som möjligt, eller rättare vara gjorda så föga sympatiska som
möjligt, de äro i sjelfva verket med få undantagen utvald samling
förkrympta personligheter. Denna omständighet skyler ofta t. o. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
