- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
220

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII. Augusti-September 1886 - Eglit, Doktorns unga fru

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

220

»Stackars barn, hvad har hon nu haft för en liten motgång pa
balen», sade Ludvig för sig sjelf, när han omkring en timme senare
gick in för att säga godnatt åt sin unga hustru, då han såg ljus i
hennes rum. Han lade sin hand på hennes axel. »Gurli, så här får du
ej ligga, kläd af dig och lägg dig riktigt. Godnatt nu, min älskling.»

Gurli, som först varit yrvaken, kom nu ihåg, att hon hatade Ludvig.

»Gå din väg», ropade hon, »jag tycker inte en bit om dig, och
jag önskar, att jag aldrig blifvit gift med dig . . här stannade hon
plötsligt, detta var alt hvad hon kunde säga, och nu visste hon ej hur
hon skulle fortsätta.

»Gurli», sade Ludvig alvarsamt, »du borde ej säga, hvad du ej
menar. Gå och lägg dig och sof på saken, så skola vi talas vid i
morgon.»

»Jo, jag menar det verkligen. Jag tycker inte alls om dig, och
jag tror, att jag aldrig gjort det.»

»Hur har du kommit på den idéen?»

Usch, hvad han var retsamt lugnl Om han ändå blefve ond
någon gång!

»Jo, jag vet det, för att jag älskar en annan så förfärligt mycket.»

»Hvem är det då?»

»Joo du, det är löjtnant Torlow, och han är så rysligt stilig, och
du är en sådan otäck, gammal stock, som inte bryr sig om någon
annan än sig sjelf I»

;-Kära Gurli, lugna dig!»

»Nej, det gör jag inte!»

»Seså, Gurli, kom och sätt dig här, så skola vi prata förstånd,»
och han ville sätta henne på sitt knä.

»Nej, jag vill inte sitta der, och jag vill inte prata förstånd. Du
är så otäckt förståndig!»

»Ja, jag är väl tvungen, när jag har en sådan oförståndig liten
hustru. Hör på nu, Gurli — du älskar inte Torlow.»

Joo då; och han älskar mig också.»

»Har han sagt det?»

»Nej, inte precis, men jag vet det ändå.»

»Och jag vet, att han inte gör det.»

»Det vet du inte.»

»Vänta litet, skall du få höra; men det vore allra bäst, om du
ville sätta dig i mitt knä. Seså, min älskling, gör det nu snällt,» och
han drog henne ned till sig med mildt våld. »Seså der ja, nu har
du det riktigt bra — aldeles som på den tiden du ej tyckte en bit
om mig. Jaså, jag får inte kyssa dig — nåja, det får vara då än så
länge. Ja, hör nu på. I morse kom Torlow till mig och bad mig
fara till fröken Ekberg, som på natten blifvit häftigt sjuk. Hon var
inte på balen, som du nog märkte. Nå, Torlow bad mig så enträget
och såg så ängslig ut, att jag tog mig friheten säga: ’Torlow, du är
kär i fröken Ekberg’, och den goda själen nekar visst inte, utan ber
mig skynda mig! ’Men Gurli skall på balen i qväll’, sade jag, ’dock,
om du lagar, att hon får roa sig riktigt, så reser jag ögonblickligen’».

»Å Ludde, sa’ du så åt honom?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:03:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dagny/1886/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free