Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII. Oktober 1886 - Något om de qvinliga läkarnes ställning och verksamhet - III. Engelska Indien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men af den nämnda orsaken misslyckades blott alltför ofta
de medicinska missionsqvinnorna. Så skrifver Doktor Robert
Harvey, professor i obstetrik vid den medicinska högskolan i
Calcutta: »Vi ha för närvarande en dam här, som kunde göra
stor nytta bland de stackars sjuka hinduiskorna. Men i sin
egenskap af medicinsk missionär, vill hon icke åtaga sig någon
sjuk utan full rätt att ’begagna tillfället’ för främjande af sitt
hufvudsakliga mål. Hon ma ha rätt ur sin synpunkt, men för
mig blir hon oanvändbar, emedan jag ej skulle vilja införa
henne i familjerna utan att upplysa dem om hennes syfte,
hvilket äter skulle sluta deras dörr för henne.* Det behof, som
här så kraftigt uttalat sig, har framkallat anbudet af ett mycket
högt honorar för den medicinskt bildade qvinna, som skulle
vilja bosätta sig i Calcutta utan att sluta sig till missionärerna.
Man har ifrigt bestridt de grundsatser, som här uttalat sig.
Ingen förnekar, att ju de hinduiska qvinnorna kunna hafva
en stor uppgift för sitt folk och sitt land, och att det derför
är af största vigt att de utvecklas och erhålla kunskap och
bildning. Men missionärerna förklara, att den civilisation, som
icke hvilar på kristendomen, skall vara till skada och icke till
gagn; hvaremot man å andra sidan försvarar statens grundsats
att i sitt uppfostringsarbete bibehålla neutralitetet i afseende
på religionen. En miss Hewlett, som vid ett möte höll ett
intressant föredrag, besvor dervid de närvarande att icke förskaffa
hinduiskorna några läkare, som icke satte själens läkedom före
kroppens.
Med allt erkännande af missionärernas stora förtjenster
fortsätta dock myndigheterna att pä nationel grund söka
utveckla och civilisera folket, och denna grundsats har
tvifvelsutan medverkat till den snabba och lätta framgången af frågan
såväl om qvinliga läkares anställning, som af ordnandet af den
qvinliga läkarebildningen i dessa fjerran länder.
Redan i mer än 30 år har styrelsen bemödat sig att
bereda undervisning för barnmorskor och sjukvårderskor i de
större städerna såsom Calcutta, Bombay m. fi. I Madras började
man redan 1854 att i sådana läroanstalter gifva tillträde äfven åt
infödda qvinnor. Långsamt gick saken framåt. Ar 1879 vårdades
inom Madras Presidency 992 barnaföderskor i hemmen,
1880-mer än 2,100. Utmärkta män och qvinnor i England, bland
andra Florence Nightingale och äfven Drottningen, deltogo
varmt för saken. Pä detta sätt förbereddes småningom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
