Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII. Oktober 1886 - Praktisk välgörenhet. IV. Christine Hermann och hennes verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
237
trädgården t)ch lade henne i en liten beqväm vagn under en skuggrik
lind. Med stor ifver bedrefvos dä studierna, och efter slutad
undervisning bars lärarinnan åter upp på sitt rum, eller drogs hon fram
och tillbaka mellan doftande häckar och hogstammiga rosor, hvilka
bildade en riktig alté och gladde den sjuka, emedan de kommo
hennes öga så nära, att hon tydligt kunde skönja dem. Under
tiden fördes förtroliga samtal, mest på engelska språket. Den varma
sympati, lärjungarne hyste för lärarinnan, ökade deras flit och
uppmärksamhet, så att det gick raskt framåt med deras studier.
] Christine Hermanns sjelf biografi, skrifven på begäran af en
henne mycket tillgifven vän i Schweiz, och hvarur det här anförda
år hemtadt, omtalas rätt många intressanta episoder, men för utrymmets
skull äro vi tvungna att mest hålla oss till hvad som närmast stod i
beröring med hennes blifvande och ännu intill denna dag fortsatta
verksamhet för andra.
Hf $
En person, som utöfvade ett synnerligt inflytande på Christine,
var en läkare, D:r Langenburg, som tillkallades under hennes ständigt
tilltagande sjuklighet. Under sina dagliga besök märkte han snart,
att ehuru hennes plågor kunde lindras, de dock aldrig kunde hàfvas.
Han insåg äfven, att höjandet af hennes andeväsen skulle inverka
välgörande på hennes sjuka kropp; och för att befordra detta, förde
han henne in i den tyska diktareverlden och gjorde henne äfven
bekant med Shakespeares mästerstycken. Allt emottog hon med
förtjusning i det hon vexlade tankar med sin snillrike läkare och lärare.
Hvad som stärkte hennes själslif, stärkte äfven hennes tro. Då hon
hörde föreläsas Goethes ljufva sånger, vaknade småningom hos henne
medvetandet, att hon fått förmåga att uttrycka sig i bunden form.
Den person, som var Christine Hermann mest behjelplig i hennes
verksamhet, var likväl hennes väninna, Auguste Walther. Denna, som
var systerdotter till den afhållne Pastor Hildebrand, hade flyttat till
Göttingen, sedan hon nyligen förlorat sina båda föräldrar, och bodde
nu hos sin morbror. I djup sorgdrägt och med ett uttryck, som
vittnade, att äfven hon fostrats i lidandets skola, — om ock ej det
kroppsliga — inträdde hon till Christine Hermann. Från första
ögonblicket slöts ett innerligt vänskapsband dem emellan. Ehuru
Christine ibland sjelf förde pennan, var det dock mest Auguste, som
nedskref hvad nennes vän dikterade, såväl bref som dikter, samt
gjorde afskrifter att medtaga till andra sjuka i grannskapet.
Återkommen från dessa vandringar till Christine, berättade Auguste för
denna, hvilken tröst och välsignelse hon dermed åstadkommit.
»Hon bar små kärleksgåfvor och helsningar», skrifver Christine,
»till de sjuka från mig, och förde hjertliga helsningar tillbaka. På
detta sätt bildades ett kärleksband mellan de sjuka i Göttingen. O,
med hvilket intresse lyssnade jag ej till Augustes berättelser och följde
med på hennes kärleksvägar! Jag deltog i hennes omsorger och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
