Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII. Oktober 1886 - Praktisk välgörenhet. IV. Christine Hermann och hennes verksamhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238
böner för de olika sjuka, och detta utgjorde ett starkt
föreningsband oss emellan.»
Någon tid derefter blef Christines far plötsligt kallad till
universitetet i Heidelberg, en kallelse som han tyckte sig ej böra afslå. Tanken
på att nödgas afstå från sin verksamhet i Göttingen kostade Christine
heta strider. Skilsmessan blef också ganska svår; fru Hermann fick
likväl fore afresan den ljusa idén att bedja Auguste följa med och
under en tid hålla Christine sällskap, för att derigenom underlätta
för den sjuka öfvergången till så förändrade förhållanden. Fröken
Walther var äfven beredd att öfvergifva sitt hem, för att följa vännen.
Hon har aldrig lemnat henne sedan! —
Det var en ljum, stjernklar natt i april, då en liten grupp
tyst och stilla tågade genom Göttingens gator. Den sjuka Christine,
nedbäddad i en s. k. »Krankenkorb», var dess medelpunkt. Hon
omgafs af hela Hermannska familjen, hvilken på allt sätt sökte
ingifva henne tröst och mod. Framkommen till bangården, bäddades
hon på samma sätt i en kupé, och efter den långa färden lades hon
vid ankomsten till sitt nya hem, nästan vanmägtig af trötthet, till sängs.
Vi hafva redan i Göttingen lärt känna det anspråkslösa
ursprunget till en verksamhet, som i närvarande stund sprider ljus och
glädje i hundratals hem, der hårdt profvade varelser våndas under
mångåriga plågor. Och nu, sedan de skilts från sina vänner i
Göttingen, föreslog Auguste Walther sin vän, att de till nästa jul i
all hemlighet skulle lata trycka Christines sånger, till öfverraskning
för hennes närmaste och för de sjuka, som de kände och intresserade
sig för. Christine häpnade i början öfver denna idé: den föreföll
henne alltför djerf, dikterna voro det ej värda, påstod hon. Auguste
visste likväl huru mycken glädje och tröst de beredt så många sjuka,
och ändtligen gaf Christine efter. Redan vid påsktiden hade det
lilla verket skridit så långt framåt, att de tryckta arken kunde sändas
dem till genomläsning. Oaktadt hon var febersjuk, och till följd af
sin svaga synförmåga tvungen att hålla papperet tätt intill det ställe
i högra ögat, hvarigenom hon ännu kunde se, förmådde dock Christine
att vara behjelplig härvid. Det var ej utan betydliga uppoffringar,
som de båda vännerna genomförde denna plan; men så var det äfven
en stor glädje för dem, när julen nalkades, att bereda till afsändning,
dels i paket, dels i korsband 200 exemplar åt vännerna när och
fjerran. Auguste ilade, lastad med paket, gång på gång till posten,
»och mn\ heter det i hennes dagbok, »draga ’Christinens Lieder
ut i vida verlden, beledsagade af våra böner.»
Då julaftonen var inne, omgafs Christines sjuksäng af hennes
närmaste. Sedan fadern läst julevangeliet, framtager dottern den
lilla boken, som hon hållit dold. Hon räcker den åt föräldrarne,
under det att Auguste skyndar att utdela andra exemplar bland
syskonen, sa att hvar och en, innan de veta ordet af, håller
»Christinens Lieder» i handen. Stor var öfverraskningen, ty ingen hade
haft en aning om hemligheten. Christines glädje blef fullständig
först då, när hennes far genomläst och pröfvat den lilla diktsamlingen
samt förklarat sig nöjd, ja, innerligt glad och uppbyggd af dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
