- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
239

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII. Oktober 1886 - Praktisk välgörenhet. IV. Christine Hermann och hennes verksamhet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

239

innehåll. Nu anlände tacksamhetsbevis från alla håll, och många
sjuklingar bådo om exemplar åt lidande vänner. Äfven till diakontssorna
och fältsjukhusen sändes »Christinens Lieder», ty nu pågick det ödesdigra
fransk-tyska kriget, och de sårade läste boken så gerna, att nya
sändningar ständigt reqvirerades. 1 februari följande år, då en af
bröderna Hermann kom hem från kriget för att vårdas för en
reumatisk åkomma, var hans exemplar alldeles utslitet, ty det hade
gått ur hand i hand bland soldaterna i hans kompani. Redan efter
5 månader blef det nödvändigt att trycka en andra upplaga, och
på detta sätt kunde äfven Christine och Auguste från sjukrummet
tjena sitt fädernesland.

Nu hade således Christine Hermann från sitt hem i Heidelberg
fått ett verksamhetsfält, i omfång vida öfverträffande det hon haft i
Göttingen. Emellertid träffades hennes ömma hjerta af månget hårdt
slag, bland annat blef fadern kallad till Berlin, dit modern och den
yngsta dottern snart följde honom. Men som Christines helsotillstånd
kräfde den största möjliga stillhet, mäste hon hädanefter lefva skild
från sin familj.

Bland de ljusglimtar, som då och då kastade sitt sken öfver
Christine Hermanns för det mesta plågade lif, räknade hon äfven
det besök, Sveriges ädla drottning, under sin vistelse i Heidelberg,
aflade hos henne.

För tvänne år sedan brefvexlade Christine med en värderad
vän, Pastor Werner, »Fader Werner», som hon alltid kallar honom.
Hennes vemodiga meddelanden rörde honom så, att han företog sig
att resa till Heidelberg för att personligen sammanträffa med henne.
Vid ett tillfälle anmodade hon honom att bedja för henne och att
dervid särskildt fästa afseende viel hennes kroppsliga lidande. Detta
gjorde han äfven på ett sätt, som fullkomligt tillfredsställde henne,
i det han i synnerhet syftade på hvad som fordrades för hennes
verksamhet. Sedan han gått, försökte hon att sätta ned foten på
golfvet och stödja sig derpå; under sexton års tid hade hon ej
förmått att göra detta, oc.h det var af brist på rörelse, som hennes
lidanden nu tilltagit så mycket. Stödd på sin broders starka arm,
gjorde hon detta första försök, och det förnyades dag för dag,
oaktadt fötterna svullnade och värkte svårt; hvarken mod eller
tålamod sveko patienten. Med tiden kom det ända derhän, att hon ej
blott kunde lemna sjukrummet, utan äfven göra rätt långa vandringar
till fots. Med förtjusning talar hon om hur herrligt det är i skogen;
dit tar hon med sig de många bref hon ständigt får mottaga; sittande
på den mjuka mossan, läser hon dessa, ej utan möda, ty hennes
synförmåga är och förblir ganska svag. Under tiden stickar hennes vän
på sin, hos tyska damer sällan saknade stickstrumpa.

Hennes lidanden äro fortfarande svåra, dock kan hon numera
bära dem bättre än förr. För flera år sedan fick hvarje medlem af
sjukföreningen hennes fotografi i liggande ställning; nti har hon
kunnat inom densamma utdela en annan, som framställer henne
stående bredvid sin Auguste; båda se strålande ut. Är 1883
berättar hon i ett sändebref, hur hon plägade arbeta för föreningen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0297.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free