Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Häfte VIII. Oktober 1886
- Mitt kära kors. Poem
- Hilarion, Strödda anteckningar om qvickhet och humor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dock bär jag korset gerna än: —
Om det behagade min vän,
Att jag det bure till min död,
Är Han blott med, är ingen nöd!
Men när, i evighetens sken,
Vi utan plågor, utan men,
På tronen Honom skåda få,
För dig jag tackar Honom då,
Mitt kära kors!
Strödda anteckningar om qvickhet och humor
af Hilarion.
Definitionen på qvickhet och humor är svår att gifva, emedan
begreppen vexla hos olika individer liksom hos olika nationer.
Pope förklarar, att qvickheten består i tankeskärpa förenad med
munvighet; men, tillägger han, att analysera qvickheten för den
oqvicke, det är som att analysera skönheten för den blinde.
Susanna Rubinstein anser humorn vara en högre art af qvickhet.
George Eliot betraktar humorn såsom den tidigare utvecklingsformen
och anser den befryndad med det poetiska sinnet, hvaremot
qvickheten mem närmar sig det reflekterande förståndet. Humorn, säger
hon, tar sitt stoff från situationer och karaktärer; qvickheten griper
för sitt ändamål oväntade och invecklade förhållanden. Humorn är
väsentligen beskrifvande; hon är omständlig och glider framåt utan
någon annan lag än den af sitt eget fantastiska lynne, eller ter hon
sig som ett irrsken och öfverraskar oss med sina nyckfulla
uppenbarelser. Qvickheten är snabb, plötsligt framträdande och skarpt
utpräglad; dess uppgift är att afslöja en icke anad analogi eller antyda
en förbryllande eller häpnadsväckande slutledning.
En sådan analogi fann den unga damen, hvilken, då en prest
sade till henne: »i dag har jag predikat för en hjord af idel åsnor,»
svarade: Ah! då förstår jag, hvarför ni titulerade dem: »mina älskade
bröder!»
Qvickhet är reflektion stegrad till högre potens. Ett infall kan
antyda ett likhetsförhållande, som belyser absurditeten af en handling
eller ett påstående. Men det är endast genom sin omedelbarhet, sin
samlade kraft och sitt blixtlika framträdande, som ett sådant infall
höjer sig till qvickhet. Så i följande anekdot. I en landtkyrka
stördes predikanten af att någon talade, hvilket framkallade en
varning af honom. Genast reste sig en gumma, sägande, »Vördig
prosten må väl ha hört att talet icke kom från qvinnosidan». »Så mycket
bättre, kära mor», svarade prosten, så mycket bättre! då tar det så
mycket förr slut».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:03:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dagny/1886/0300.html
