- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
244

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII. Oktober 1886 - Hilarion, Strödda anteckningar om qvickhet och humor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

244

är det ädlaste fyrfotadjur, dock ej finna behag i att han lekfullt
lägger sina hofvar på våra axlar.

Men likasom skolpojkens klumpiga skämt eller studentens tanklösa
witzande stundom hos den vuxne mannen förvandlas till fin glänsande
lekfullhet eller uddig qvickhet, så skall måhända Tyskland en gång
skänka oss en skörd af humor och qvickhet i förening.

Löftet otn en sådan framtidsskörd har det redan gifvit i Heinrich
Heine. Men så var också Heine half jude och lefde i Paris. Huru
som helst, var han en af dessa humorister, hvilka ined beröringen af
fantasiens trollspö förvandla dårskapens bly till konstens finaste guld,
som kastar sitt soliga löje öfver mensklighetens tårar och bryter dem
i ett skönt regnbågsskimmer mot lifvets molniga bakgrund. Kanske
är också hans skriftställarskap en af de bästa illustrationer af den
satsen, att bitter erfarenhet är den grund, ur hvilken qvickhetens salt
skall brytas.

Det ligger ofta en djup pathos, blandad med frånstötande djerfhet,
i Heines ord frän sjukbädden, säger George Eliot, och anför efter
honom följande: »O, hvad vår Herre trycker mig hårdt med sin gräsliga
satir. Den store författaren till verlden, Aristophanes af himlen, har
företagit sig att demonstrera med förkrossande styrka på mig, lilla
jordiska Aristophanes af Tyskland, hurusom mina qvickaste sarkasmer
äro blott jemmerliga skämtförsök i jemförelse med hans, samt huru
omätligt långt jag står under honom i humor, i kolossalt begabberi».

Till svar på anklagelsen, att han skulle med sin satir hafva
angripit mensklighetens dyrbaraste idéer, säger Heine: *Just derför att
skalden ständigt skadar dessa idéer i hela deras herrliga majestät,
just derför öfyerväldigas han af oemotståndligt löje, när han ser huru
rått, tafatt och klumpigt dessa idéer uppfattas och återspeglas af hans

samtidas förvridna sinnen.....Det finnes speglar, hvilka hafva en

så skroflig yta, att till och med en Apollo, återspeglad af dem, blir
en karrikatyr och väcker vårt löje. Men vi bele då icke guden, utan
hans vrångbild>.

Heine har bevisat — hvad m:me de Stael syntes vilja förneka,
att det är möjligt att vara qvick på tyska; men lian har också
omskapat sitt språk. Man vore färdig att tro tyskan vara qvickheten*
språk par excellence, så smidigt, så fint, så pikant blir det under hans
hancl.

Men tyvärr har Heines öfverlägsna humor blott allt för ofta
tjenat att gifva elektrisk styrka åt förnedrande känslor. Råheten i
uttryck och hänsynslösheten i tanke hos Heine har intet motstycke i
den samtida literaturen, och innan hans verk sättes i händerna på
den omogna ungdomen, ma en vänlig knif öfver dem öfva en
noggrann censur.

Heine kan dock med eller i trots af sin satir röra våra hjertan,
mer än mången soin är större än han. George Eliot liknar hans
humoristiska visor vid foglar, hvilka icke blott tjusa oss med sina
vemodiga eller gycklande tonfall, utan smyga sig in på oss med sina
mjuka bröst och lata oss känna de rastlösa slagen af sina hjertan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0302.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free