Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX. November 1886 - Laura Kieler, Ibsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2ö2
Så uppdrog han bild efter bild, icke med färger, utan allt i fasta
former, det var ingen målares pensel, utan bildhuggarens mejsel; oc.h
allt som han talte, stodo bilderna för oss, likasom huggna i sten.
Det fins till och med ögonblick, då Ibsen, kan vara hjertlig, och
då ett godt småleende mildrar hans skarpa drag.
& $
$
Ibsen är en man, som kämpat sig fram, som har tagit sitt eget
ansvar på sina egna breda axlar och velat hafva sig sjelf att tacka
eller klandra för allt. Icke förd fram af reklamer, icke från
början buren af något parti — andligt taladt en selfmade man — det
är Ibsens storhet.
För flere år sedan skref han till mig följande:
»Tag icke råd af någon, gör hvad som synes er sjelf bäst.
Låt icke inverka på er af någon. Låt inga af edra försök blifva
liggande i skrif bordslådan. Gif ut dem som bevis på er egen
utveckling, eljest växer ni ifrån er sjelf.»
»För att med framgång beträda författarebanan fordras något mer
än den blotta naturbegåfningen. Man måste hafva något att dikta
på: ett lifsinnehåll. Har man icke det, så diktar man icke, utan
man bara skrifver böcker. Nu vet jag mycket väl, att ett ensamt lif
icke nödvändigt är ett innehållslöst lif. Men menniskan är dock i
andlig mening en långsynt varelse. Vi se klarast på stort afstånd
Derför: res bort från Norge! Detaljerna förvirra; man måste gå
bort från det man vill bedöma. Sommaren skildras bäst om vintern . ..
Hufvudsaken är att blifva sann och trogen i förhållande till sig sjelf.
Det beror icke på att vilja ditt eller datt, utan på att vilja blott det,
som man absolut måste, emedan man är sig sjelf och icke kan vara
någon annan. Allt annat förer blott till lögn. — Ni skall icke tro,
att jag är så ovänligt stämd mot mina landsmän, som många
beskylla mig för. Och i allt fall kan jag försäkra er, att jag icke
är en smula vänligare mot mig sjelf än mot dem.» ....
»Brand kom på sin tid tül som resultat af något genomlefvadt —
icke upplefvadt —; det var mig nödvändigt att i diktens form
frigöra mig från något, hvarmed jag blifvit färdig i mitt inre, och
när jag på det sättet blifvit det qvitt, hade min bok icke vidare
något intresse för mig.» ....
Ett är visst, Henrik Ibsen är framför allt annat en sjelfständig
man. Han låter neppeligen inverka på sig af någon.
Ingen bör räkna på honom såsom anhängare af ett bestämdt
parti, om han ej vill narra sig sjelf. Då »Kejser o g Galilé»
utkom, sökte genast en viss krets att inregistrera honom hos sig.
Det var lika fåfängt som om teologerna trott sig kunna lägga
beslag på Henrik Ibsen.
De, som lemnade Ibsen i den tro, att han var deras, följdes af
hans tysta smålöje, der han stod och i tysthet tänkte blott sitt. Detta
»sitt» är något högst egendomligt och ej lätt att förstå. Kristen
eller fritänkare? Blir månne Ibsen någonsin vare sig det ena eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
