- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
263

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX. November 1886 - Laura Kieler, Ibsen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

263

andra? Han är en lefvande fråga, tviflet personifierade Icke desto
mindre har en menniska haft ett ingripande inflytande på hela hans
diktning, och märkligt nog är denna menniska en kristen. Det är
hans hustru.

Hans hustru har ingjutit hos honom den aktning och vördnad
för qvinnan, som går lik en röd tråd genom alla hans verk, och
som utmärker honom framför de flesta moderna författare. Det är
henne vi hafva att tacka för, att han så trofast antagit sig qvinnans
sak, och att han icke skildrat den nordiska qvinnan såsom parisarne
skildrat den franska makan och modern, att för Henrik Ibsen
qvinnan icke är liktydig med kokotten.

* *

$

Den norske diktaren är en lidelsefull natur. Han är icke Ætna
eller Vesuv, blomsterprydda och vinomrankade. Han är Hekla,
hvilkens vulkaniska krafter jäsa och sjuda under nordens is och snö.

Ibsen är oppositionsman, ja hans natur är lutter opposition.
Äfven om det, för hvilket han kämpar — nu närmast qvinnans och
arbetarnes sak — segrar, skall han i följe af sitt ideala kraf, och
naturligtvis på grund af denna vår stackars verlds ofullkomlighet,
fortfara att flytta milstolparne. Han skall förblifva oppositionsman
så, som en kristen alltid borde vara, nämligen så länge synden fins
till. Den kamp Kristus väckte på jorden är oafbruten, utan hvila,
intilldess sanningen gifvit lögnen dödsstöten.

Men likt många ideala naturer är Ibsen otålig. Likasom
Björnson vill han gerna springa öfver utvecklingsgraderna och gifver icke
tid. Det är hos honom något feberaktigt förhastadt, hänsynslöst
fordrande. Deraf kommer missmod, förakt, skepticism. Säden gror
icke på en dag.

Huru mycket man än är böjd att tänka sig Henrik Ibsen såsom
en vandrare öfver högslätterna, helst i snöstorm och oväder, så gifves
det dock en annan bild, som mera korrekt och på ett mer lefvande
sätt återgifver honom och hans lifsgerning. Han har sjelf gifvit oss
den i följande ord:

»Nej i Dybet maa jeg ned;
der er Fred fra Evighed.
Bryd mig Vejen, tunge Hammer,
til det dulgles Hjertekammer.

Hammerslag paa Hammerslag
indtil Livets sidste Dag.
Ingen Morgenslraale skinner,
ingen Haabets Sol oprinder.»

Denna dikt är ett skriftermål. Han röjer för oss här på en
gång sin stora styrka och — sin stora svaghet. Den behöfver ingen
kommentar. Bilden är tillräckligt tydlig.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free