- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
268

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX. November 1886 - Ernst Ahlgren, Herr Tobiasson. En julhistoria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

268

Herr Tobiasson.

J u 1 h i s t o r i a
af

Ernst Ahlgren.

u har alltid varit ett nötJ>, sade herr Tobiasson till sig sjelf
tidigt på julafton, då han efter slutad rakning lyfte ljuset mot
spegeln för att se hur arbetet lyckats. Han såg länge på det
gamla ansigte, som ur spegeln betraktade honom med icke mindre
uppmärksamhet.

Ja, herr Tobiasson var ett ovanligt gammalt nöt, det visste han.
Men han kunde icke fatta hvarför han skulle vara det. Han hade
från barns-ben sökt att vara klok och förständig, som alla andra voro
det. Men det hade icke lyckats. Och derför stod han nu och
granskade sitt ansigte, som om han der kunde finna svar på de
spörsmål han stälde till sig sjelf. Ansigtet såg emellertid ut, som om det
kunnat tillhöra en ganska intelligent gammal herre. Derför trodde
ingen honom om att vara sådan han verkligen var. Och det var väl.

Ett lustigt ansigte var det. Det kunde bli långt och det kunde
bli kort. Det hade mjuka, rörliga drag, liksom af kautschuk. Munnen
var hoptryckt, som hade man slutit den genom att ge hakan en knyck,
näsan var klumpig och stor, beherskande det hela med komiskt
majestät. Öfver den blanka hjessan låg håret draget upp i tunna stripor
för att skyla kalheten, men från öronen växte det rundt kring nacken
i kortklippt stålgrå rikedom.

Ur detta gummi-ansigte logo ett par ljusa ögon, skyddade af
gardinlika ögonlock, med många skrynklor. Genom en elak liten
dragning af ena mungipan i förening med en hopknipnitig af dessa
ögonlock, kunde detta ansigte förvandlas till en inkarnation af
gubb-slug illmarighet. Det visste herr Tobiasson, och han visste, att det
var hans lycka, ty deri låg hans enda värn, när dumheten ville lysa
igenom.

Jaha ja», sade han oc.h såg på det godlynta gamla ansigtet med
dess många valkar, fåror och ränder.

Det der t jaha ja» var för honom ett slags sällskap. Det kunde
svara på allting och utsäga allting. Hela dagar kunde förgå, utan att
han hade annat umgänge än det. Men det kunde vara tillräckligt
så, ty egentligen bestod han af två personer. Det var just det, som
förargade honom.

Han hade flyttat den långa vägen från Lund till Stockholm bara
för att bli qvitt den ena af dessa två. Och nu var han med i alla
fall, det kände herr Tobiasson. Det var derför han drog ihop sitt
ansigte, så att munnen blef till ett enda streck och hakan lyftes upp
emot näsan. Af ögonen syntes nästan icke ett spår: gardinerna voro
för; och herr Tobiasson ref sig i nacken, der det ännu fans något att
rifva i. Ja, två personer var han. Den ene en gammal tok, som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0330.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free