Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX. November 1886 - Ernst Ahlgren, Herr Tobiasson. En julhistoria
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2J0
sinnesstämning gjorde denna ödmjukhet honom godt, ty den kom
honom att känna sig som en hårdhjertad gammal man, hvilken icke
bekymrade sig om något annat än sin egen beqvämlighet. Han
försummade intet tillfälle att framstå som sådan. Det skulle vara ett
slut på gamla lifvet, — absolut 1
Han var ordentligt rädd för att få intresse för sitt värdfolk.
Men nu — der han stod och beskådade sitt nvrakade ansigte —
nu hade han ändå dessa menniskors historia så klar i sitt hufvud
som i en uppslagen bok. Han hade fått den bit för bit, utan att de
sjelfva vetat derom; han hade fått den af uppsnappade ord, af frun,
af pigan, af barnen; af sjelfva möblerna, som han begagnade. Ty
mot sin vilja var herr Tobiasson en mycket vaken och mycket nyfiken
gammal herre.
Han visste, att dessa två haft ett trefligt litet hem, som de sjelfva
arbetat ihop, hon som sömmerska, han som handelsbiträde, Sedan
de gift sig och etablerat affär, hade allt gått dem väl i händerna, ända
tills krisen kom och mannen på borgensförbindelser miste allt hvad
de sparat tillhopa. Så blef det att börja från början igen, sedan
konkursen var utredd. Sina bästa rum hade de hyrt bort för att
skaffa sig en inkomst, och allt hvad möbler de egde qvar hade cle
användt på att göra dessa rum så lockande som möjligt; det fans så
godt om lägenheter nu och var svårt att få hyresgäster, men de hade
velat göra sitt bästa. Sjelfva hade de med barnen packat sig tillhopa
i sängkammaren. Herr Tobiasson hade en gång kommit att kasta
en blick dit in: — så godt som tomma väggarne, en urblekt stol,
ett barskrapadt bord, de fattiga sängplatserna, och för resten rama,
nakna nöden. Det enda de sökt rädda undan — mannens
schäslong — det hade han sträckt ut sina labbar efter, bara derför att
han hade penningar och de hade inga. Fans det rättvisa i det?
Och der gick han — gamla latmask som han var! — och hofverade
sig i öfverflöd, medan andra som trälar måste slita för sig och sina
barn. Var han inte en gök i ett smäfågelnäste? .... en oförskämd
gammal gök! Var han inte en inkräktare och blodsugare?
Han hade fruns chiffonier och herrns skrifbord, och deras bästa
divansmatta låg under hans fötter till dagligt bruk. Och måste icke
herrn som en tjuf smyga sig ut i sin egen tambur för att få höra
sitt eget piano, när herr Tobiasson värdigades spela på det samma!
Och kunde de arma ungarne taga sig en enda glad stund utan att
genast tystas med ett: »gamle herrn kan bli ond»!
En piga hade de, som — bara hon — kunde göra herr
Tobiasson grå hår, om han inte haft det förut. För det första kunde han
icke tänka sig i hvad för ett uselt kyffe cle kunde ha hittat upp
henne, ty det fans någonting i hela hennes utseende, som om hon aldrig
sett solen skina på sig. För det andra voro hennes kläder så tunna
och eländiga, att herr Tobiasson frös bara af att se på dem. Och
så såg hon alltid skrämd ut för något, särskildt för honom sjelf; och
alltid gick hon och sträckte fram hufvudet, som om hon sökte efter
första bästa råtthål att krypa ned i. Han märkte, att hon aldrig tilläts
komma in till honom utan att först hafva gjort särskild toalett, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
