- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
272

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX. November 1886 - Ernst Ahlgren, Herr Tobiasson. En julhistoria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

med att göra? Julafton? .... bara för barn 1 Han skulle behandla den
öfverlägset. Han hade vuxit ifrån julafton. Han var en gammal skeptiker.

Nyrakad och fin gaf han sig åstad. Rakad hade han nu en
gång blifvit; det kunde icke hjelpas mer.

På gatan mötte han barn och gummor med papperssirade
arm-stakar. Han mötte herrar med paketer, stadsbud med paketer, fröknar
med paketer. Herre Gud, menniskorna voro ju galna! Och alla
tycktes de ha brådt om, alla sågo så vigtigt förväntningsfulla ut.
Han kände sig till öfverlopps eller som en obehörig, och han gick
fort liksom för att inbilla folk, att någon väntade honom. För att
slippa gå på gatan och spela en komedi, som ingen brydde sig om
att se på, slank han ned pä Östermalms ångkök, det var det
närmaste. Han var en tarflig man med bara en lifränta och inga
illusioner; han kunde gerna äta på ångkök.

Ensam satte han sig vid ett bord, och medan han väntade på
soppan föll han i funderingar.

Ung hade han varit en gång. Och det hade funnits en annan,
som också var ung då, och som hade röda kinder, en rund liten
figur med nätta fötter i högklackade skor. Hans mor hacle icke
yttrat ett förebråelsens ord, men han hade känt med hennes känslor,
— känt med henne hur det var att bli tillbakasatt af den man höll
mer af än sitt lif, att skjutas undan i andra rummet, att lemna husets
styrelse ur sina händer efter att ha egt den i trettio år. Hvarje
vänlig blick åt de röda kinderna var en stöld från modern: det var
en slitning att icke uthärda. Derför drog ban sig tillbaka för att
tänka efter, innan han tog ett afgörande steg, och medan han tänkte
efter, gifte sig de röda kinderna med en kolhandlare, i clen fasta
öfvertygelsen, att Per Tobiasson var en svekfull mansperson, den der
samvetslöst dref sin lek med trofasta qvinnohjertan, och allt framgent
närande ett agg emot hela hans kön — kolhandlaren inberäknad.
Och så blef herr Tobiasson gammal ungkarl — för att försona
sitt svek.

Ja, och nu satt han der ensam på ångköket och åt soppa.
Jaha ja.

Hur hade det varit förra julafton? Han hade haft studenter hos
sig, tre stycken, som inte hade något hem att resa till. De hade varit
så glada, berättat historier, rökt hans cigarrer och sjungit visor till
öfver tolf. När de märkte, att han ville de skulle gå hem så tidigt,
blefvo de missnöjda och tyckte, att han inte behöft bjuda dem,
fast de voro för artiga att visa hvad de tänkte, och när de gått,
var hushållerskan arg som ett bi, derför att de stannat så länge.

Här skrattade skeptikern öfverlägset. Så var det att bry sig om
andra! Nej, man skulle lefva för sig sjelf bara. Endast en kan
man göra till nöjes; må då denne ende vara man sjelf!

Herr Tobiasson kände sig snillrik. Det var ju en aforism, han
hittat på, — en sannskyldig aforism, — och med nästan cynisk
aptit förtärde han sin biff", som efterträdt soppan. När han hunnit
till katrinplommonen, var han nöjd med sig sjelf, utan ringaste
förbehåll.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0334.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free