- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
273

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX. November 1886 - Ernst Ahlgren, Herr Tobiasson. En julhistoria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

273

Men det var qväft der nere, och det kändes godt att komma
upp på gatan igen.

Det låg snö på marken, lyktorna voro tända. Slädar
pinglade fram och tillbaka, sjelfva klangen hade något af friluft och
frost.

Han stack händerna i öfverrockens fickor och började gå.

Der låg Humlegården, aftecknande sina lyktor och trän mot ett
genomskinligt töcken, der låg Biblioteket så mörkt och tungt, borta
frän Esplanaden andades det elektriska ljuset i långsamma drag och
med blåaktigt sken. Detta var annat än Lund I Det var så stort
och ödsligt att gå ensam i denna främmande stad. Han tyckte om
det och han söp in luften i djupa drag, som vidgade bröstet.

Det är ändå märkvärdigt med julafton, luften är en annan, ljusen
ha ett annat sken, och minnen komma tågande, sorgsna stämningar,
barnsliga tankar och en underlig saknad af — lycka.

Aha, var han nu der igen l

Nej, julafton var en dum inrättning. Hvad hindrade honom, att
ignorera den? Att trotsa den rentafr

Han vände hastigt om och började gå nedåt Stureplan till.
Han ville gå en tur i Kungsträdgården. Hvad rörde det honom, att
andra hade brådtom eller att andra voro väntade dit de gingo!

Han dref sakta framåt trottoaren, förbi de upplysta bodfönstren.
På Stureplan var det skumt. Hvilken massa granar! De liksom
sögo mörkret till sig, gömde det emellan sig. De stodo på träfötter,
de lågo på marken, stora granar, små granar; granar till både fattiga
och rika. En sträf lukt af barr och nyskuren en kom med hvarje
andetag; det låg jul i sjelfva luften.

Värdfolket skulle inte ha gran; de hade inte råd till det. De
hade sökt klargöra det för de små, men dessa hade icke kunnat
fatta det. Hvarför skulle de icke ha gran? De skulle vara tysta
och snälla hela dagen, kunde de så icke få gran?

Han hade hört det på morgonen, genom den tunna brädväggen,
när han var i sin garderob.

Hvilken jätte till gran! — mörk, tät och styf.

»Hvad kostar den?» frågade han endast af nyfikenhet, ty han
var en vetgirig gammal herre.

»Femtio öre.»

Hans häpnad var mållös. Var det ett pris?

»Jag kan likså gerna sälja den till det som att släpa hem den
igen,» sade karlen.

Men det var ju inte skapligt att sälja en sådan gran för femtio öre.
Det var ju barbari, det var ju rena vanvettet. Hushållade man så
med skogen här uppe?

Karlen stod och såg så förväntningsfull ut; han höll mössan i
handen. Här skulle det väl bli handel af.

»Det har gått dåligt i dag. Sä dåligt har det aldrig gått något
år, derför säljer jag för vrakpris.»

Karlen hade stått der med sina granar från tidigt på morgonen,
han hade rest in till staden, den långa vägen, medan det ännu var

Dagny. 18

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0335.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free