- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
275

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX. November 1886 - Ernst Ahlgren, Herr Tobiasson. En julhistoria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

275

Under det han gick och grälade med sig sjelf kom han in i
trappuppgången och traskade upp.

Det var pigan som öppnade.

»Här var nyss en karl med en gran», sade hon tvekande, »han
sade, att den skulle hit».

»Jaha, jag vill ha gran,» sade herr Tobiasson kort.

Han steg in. Der stod granen och fylde hela rummet med
doften af jul.

»Det är sant, här var en herre och lemnade sitt visitkort, han
sade, att han skulle komma igen om en stund,» rapporterade pigan i
det hon gläntade på dörren.

»Jaså».

Hon stängde dörren igen. Herr Tobiasson gick fram till sitt
skrifbord och såg på kortet. Ja, det var ju rätt: Ludvig hade flyttat
till Stockholm för ett par år sen, det hade han inte kommit att tänka
på förr än nu.

Kortet var från en af hans många brorsöner, från den bland
dem alla, som han hållit mest af. Herr Tobiasson stod ännu och
såg på det välkända namnet, då det ringde på tamburklockan.

Pigans röst hördes derute: »jo, herm är hemkommen». Och så
öppnades dörren.

Herr Tobiasson ryste i förkänslan af nya konflikter.

»Hvad är det för fasoner, att komma till Stockholm så der
inkognito?» sade den inträdande, i det han kom fram emot den gamle,
»ja, farbror känner väl knappt igen mig; det har blåst många väder
sedan vi råkades sist.»

Han var liten och jovialisk, med ett par gulgrå mustascher, som
slukade hela karlen, och med ett par skrattande kisögon.

»Jo visst, jo visst,» sade herr Tobiasson, som för ingen del ville
se rörd ut, och han skakade kraftigt hand med sin gäst.

»Det är en hel historia, bara hur jag kunnat hitta farbror,»
sade denne. »Farbror hade bott på hotell och jag såg det i
tidningarne; för resten har jag fått gå till väga som en detektiv. Ha tag
i farbror skulle jag da. . . . Sådana konster, att inte kunna
underrätta mig 1»

Alldeles den gamla tonen! Herr Tobiasson blef varm om
hjertat bara af att höra den.

»Ja, att jag är gift, det vet farbror. Och hur, det skall farbror
sjelf få se.»

Jo, det syntes. Det formligen sken omkring honom.

Herr Tobiasson kände sig smått generad, det gjorde han alltid
inför nygifta.

»Och när man är lycklig, har man sådant behof att dela
med sig.» fortsatte brorsonen, »och farbror kan dä rakt inte få sitta
ensam pä julafton. Vi ha det litet och enkelt hos oss, men der är
hemtrefnad och barnaglädje. Farbror skall komma till oss i qväll.
Jag går inte, förr än jag får farbror nied. Herre Gud, det skall riktigt
påminna om gamla tider: jag har ju firat två julaftnar hos farbror
— jag. Hvad det var en härlighet att få komma från student-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0337.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free