- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
276

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX. November 1886 - Ernst Ahlgren, Herr Tobiasson. En julhistoria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

276

rummet ned till farbrors lilla hem! Kom nu med strax, farbror. —
Farbror skall se mina bytingar; jag har två stycken redan. . . . Min
lilla hustyrann kommenderade mig till att göra ännu ett par uppköp,
på hemvägen, men farbror kan väl följa med i alla fall, så kan
jag visa vägen. Det är krångligt annars att hitta, för farbror, som är
främling.»

Herr Tobiasson kände sig ännu villrådig. Det var honom som
skulle en dold fara kunna lura i brorsonens hus. Men på samma
gång kunde han icke säga nej till de cler ögonen, som så vänligt voro
fästade på honom och väntade ett svar.

•>Ja, jag följer med.»

Hvilket jubel det skulle bli här hemma, när han gick! Han
skulle låta dem taga granen, han skulle bli borta hela qvällen,
han. . . ,

Narren ville icke ge honom tid att ångra sig; nu skulle det gå
i en hast.

»Jag kommer strax», sade herr Tobiasson, som redan hade ena
armen i ytterrocken och bråkade för att få den andra ärmen på, medan
han med barska steg gick igenom tamburen, mot familjens
boningsrum. Efter att ha anmält sig med en ljudlig knackning öppnade
han dörren.

Endast barnen voro inne. Det största af dem, en liten flicka,
satt på en pall och tycktes berätta historier för de andra två, hvilka
helt obesväradt slagit sig ned pä golfvet framför henne. Berätterskan
tystnade häpen och såg på den gamle herrn.

»Jag vill tala vid mor», sade han.

Den äldsta skyndade ut i köket, och strax derefter kom frun.
Herr Tobiasson drog sig ut i tamburen, der det var mörkt, och
frun blef stående midt emot honom, i den öppna dörren.

sSehär: jag vill be frun köpa någonting åt barnen, — sådant
förstår jag mig inte på — och så står clet en julgran derinne, och
och så går jag bort nu och kommer inte hem förr än mycket sent.
så att herrskapet kan begagna mina rum alldeles som sina egna.»

»Tusen tack, det är alldeles för mycket,» sade frun ödmjukt och
mecl tydlig öfverraskning, medan hon i skumrasket försökte att
förstulet se pä penningarne.

»Det är inte jul mer än en gång om året,» sade han med en
ton, som genast afkylde henne och kom henne att likt ett skyggt
barn se upp pa den stränge gamle mannen.

Han kände ett styng i hjertat. Denna skygga blick skulle
förstöra hela hans julglädje.

Han var elak, han var hård, han var en gemen gammal knarr.
Han oqvädade sig med allt som stod till att upptänka. Han
var inte värdig att ga på jorden. Hade inte den stackaren
ledsamheter nog, utan att han behöfde komma och säga henne ovänliga saker.

Och så öppnade han dörren in till sina rum och sade: »nu är jag
färdig».

När de kommit på halfva trappan, vände han om, sprang upp
igen och slog larm på köksdörren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0338.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free