- Project Runeberg -  Dagny / 1886 /
278

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX. November 1886 - Ernst Ahlgren, Herr Tobiasson. En julhistoria

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

278

Emellertid hade de hunnit ned pa gatan. Det frös. Snön
knarrade så, att det nästan skrek under fötterna.

De kommo förbi en leksaksbod.

>Här skall jag in», sade den gamle med förtviflans beslutsamhet.

Brorsonen hejdade honom.

»De få leksaker mer än tillräckligt», sade han, »köp för femtio
öre karameller att locka fram dem med; det är lagom.»

Den gamle kände beundran för denna afgörande ton. Det var
ju märkvärdigt att veta så precis hvad som skulle till!

»Men här skall jag gå in, vill farbror gå med?» Den bestämde
unge mannen steg in i en garnbod, och utan att tveka bad han att
få se pä några yllevästar för fruntimmer.

»Det skall vara västar med ärmar i», tillade han.

Man lade fram en packe ylleplagg på disken.

»Ja, de kännas ju tjocka och bra,* sade han gillande, i det han
med kännaremin grep och vände i dem. Det var var som om han
aldrig i sitt lif gjort annat än köpt fruntimmersvästar. Herr
Tobias-sons beundran var i stigande.

»Det skall vara åt vår piga», förklarade flen unge mannen, vänd
till den gamle.

Och han syntes icke villrådig. Han tog ut en väst, svart och
röd, och han fick den inlagd i ett papper, och det var alldeles som
ingenting för honom.

Så gick man.

I dörren tvärstannade herr Tobiasson. Han vände sig hastigt
och sade hänsynslöst;

»Får jag också en af de der tjockaste; en af dem med ärrnar i.i

Han fick den inlagd i ett paket, betalte och gick ut till
brorsonen, som väntade på trappan.

Herr Tobiasson var belåten. Kan man tänka sig sådan tur!
En ylleväst hade han aldrig kunnat tänka på af sig sjelf. En
ylle-väst med ärmar i, det var just hvad som behöfdes. Nu skulle hon
icke behöfva gå och frysa på stök: och bakdagar.

Jaha ja! För det var så likt honom: väga, begrunda, ångra,
föresätta sig med en clen vidlyftigaste omständlighet, och så i ett
ögonblicks öfverilning gå bort och göra just det han föresatt sig att
icke göra. Hade han icke nu slängt ut penningar igen. Fyra kronor!
Två operor hade han kunnat få höra för det. Men han var ett fä.
Derför skulle han få sluta på fattighuset, utan några operor.

Måltiden var slut, granen hade varit tänd, barnen hade fått
sina gåfvor, och nu satt man och rökte i herrns väl ombonade
arbetsrum.

Flickan, som var yngst af de två, hade somnat på soffan,
omgifven af sina leksaker, och pigan hade burit henne bort, alltjemt
sofvande. Men pojken var ännu lika vaken som någonsin och sprang
omkring på golfvet, ridande på en käpphäst och smällande med en piska.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 11:50:17 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/dagny/1886/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free