Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I. Januari 1887 - Elise Orzeszko, Thadeus. Bilder ur landtlifvet i Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s
fram under lakanets veck, samt utstötte döfva grymtningar, vitnande
om en fullkomlig tillfredstäUelse och en djupt känd sällhet.
Detta var Thadeus.
Sedan ban druckit sin mjölk, var det tydligen hans afsigt att
åter sjunka ned i bäddens djup; men Chwedora befalde honom att
stiga upp på ögonblicket, hvarom icke sa skulle han få känna på
slängarne från »diahan». Men medan hon sålunda hotade honom
med sträng röst, lyste en oändlig ömhet i hennes gråa ögon, och ett
leende krusade hennes läppar. Icke desto mindre gled Thadeus
hastigt ned för bänken och stod inom ett ögonblick midt i rummet,
ty »diahan» var den enda vedervärdigheten i hans jordiska tillvaro.
Detta straffredskap hade ett ganska behagligt utseende, det var
nämligen ingenting annat än det styfva, brokiga bälte, som gick flera
gånger rundt om modrens kraftiga midja; men så snart Chwedora
började att lösa upp och veckla ut det, var Thadeus färdig att göra
allt, hvad man ville.
Han sprang alltså nu omkring i rummet, barfotad och i sin lilla
korta skjorta, lurfvig och nedsmord, skingrade flugmolnet och hängde
oupphörligt i hälarne på modern, medan hon sorgfälligt täckte öfver
mjölkkrukorna och skar ett stycke bröd af den tjocka kakan. I det
hon stack detta bröd innanför sitt lifstycke, sade hon:
— Kom, liten, nu ska vi gå!
— Till pappa? frågade han
— Till köksträdgården, svarade hon.
Hon tog honom alltid med sig, när hon gick att skörda eller
rensa. Hvar skulle hon ha gjort af honom? Lemna honom i kojan?
Dörren måste ju låsas, och det är svårt att hålla ett barn instängdt.
Att lemna honom ensam på gården vid bondgården, för att låta
honom krypa omkring bland nässlorna som en liten hund, skulle
gjort hennes hjerta ondt.
Hon tog honom alltså med, men utan att ens tänka på att förut
snygga honom. Thadeus gjorde toalett på det mest regelbundna
sätt i verlden, en gång i veckan, på söndags morgon, och denna
förrättning utfördes då med mycken omsorg och viljekraft med tillhjelp
af en full vattenbalja och en väldig svamp, beledsagade af moderns
och barnets skrik och stundom också under sdiahans» bemedling.
Men som det nu var fredag, hade också snyggheten af Thadeus’
skjorta och hela lilla person hunnit sjette dagen af sin tillvaro, eller
snarare fans icke alls mera till.
Detta rörcle honom föga. Hängande fast vid moderns kjortlar
sprang han ut på gården, rörde sina små fötter på det allra lustigaste
sätt för att kunna hålla jemn takt med sin ledsagarinnas stora,
utsträckta steg, och fröjdade sig under vägen öfver allt, som mötte
hans ögon. Än var det den stora tuppen, som uppstämde sin gälla
morgonsång, i det han slog sina eldfärgade vingar mot hvarandra,
än var det katten, som hängaf sig åt sina lindansarkonster på
taklisten, så ankorna, som sakta vankade förbi i en lång rad, med de
breda näbben sänkta mot marken, eller dufvorna, som flaxade kring
i rundel, eller kalkonhönan, som skrockande kallade på sina ungar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
