Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I. Januari 1887 - Elise Orzeszko, Thadeus. Bilder ur landtlifvet i Polen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6
ett buskage af syrener och vilda törnrosor, än den gamle Rubin, en
pudel med yfvig svans, som efter att vänskapsfullt ha strukit sig mot
Chwedoras kjortel, långsamt följde efter modern och barnet, med
hufvudet sänkt, samt med välbehag låtande pojkbytingen med sin lilla
hand smeka hans ulliga pels, som var alldeles fuktig af daggen.
Ännu lyste nemligen morgondaggen som perlor på buskarne och
gräset vid den stora gården, hvilken eljest var så uppfyld af folk
och kreatur, men nu syntes alldeles tom och tyst. Alla menniskor
hade redan begifvit sig på arbete. Knapt att här och der en af
solen förgyld rökpelare uppsteg öfver ett tak, medan någon
hemma-blifven husmor slog ut en balja med slaskvatten eller såpvatten pä
det fuktiga gräset, i det hon kallade på sina höns för att kasta till
dem en handfull gammalt korn, som hon hittat i en vrå.
På de stora, stängda byggnaderna, på gräsmattan, som var fuktig
och här och der strödd med tufvor af skrynkliga nässlor, rättiksblad
och tistlar, på de täta häckarne af utblommade syrener och blommande
vilda törnrosor, på gångstigarne, som slingrade sig i det gröna, på
inhägnadens låga staket, nedföll från höjden den ofantliga, af solen
kastade gyllene slöjan, glindrande af myriader ljuspunkter; och i
luftens djupa stillhet susade och sorlade, lik en obestämd melodi, de
af en omärklig skälfning rörda bladen och rösterna af de i dessa blad
dolda fåglarna och insekterna.
Allt under det hon gick framåt med stora steg, sade Chwedora
till barnet:
Den gode Guden har gifvit oss ett skönt väder i dag!
Thadeus svarade ingenting- på denna moderns anmärkning, ty
han tänkte icke alls på att vädret var vackert. Han endast kände
det. Det sköna vädret gjorde att hela hans lilla varelse
genomströmmades af välbefinnande och fyldes af svällande lifskraft och
rörelse. Han släppte nu också moderns kjortlar och började att
sparka bakut som en ung fale och rulla sig i gräset; när hon derpå
aflägsnade sig något litet, rusade han upp och tog fatt henne igen
med häftiga skrattande rop, medan den lilla blonda manen reste sig
på ända i alla väderstreck och ögonen strålade af lycka och ljus.
Under några minuter följde de båda en mecl popplar kantad väg,
som mynnade ut vid gården på bondgården, derpå stadnade de, helt
plötsligt vordna allvarsamma.
På Thadeus ansigte visade sig denna förändring genom vidt
uppspärrade ögon och den öppnade munnens svarta gap. Men anletet
uttryckte en djup ödmjukhet och fromhet.
De befunno sig framför ett litet kapell, bildadt af en temligen
hög, murad byggnadsfot, som uppbar en nisch af trä. På kanten al
denna nisch, bland buketter af friska och konstgjorda blommor, reste
sig en gammal bild af den heliga Jungfrun, groft snidad i trä och
med ansigtet måladt i granna färger. Bilden bar på hufvudet en
krona af förgyld metall och var från topp till tå insvept i en mantel
af röd sammet, kantad med guldlister. Det lilla kapellet var högt
och lagdt på så sätt, att, medan det vände frånsidan åt vägen, vette
framsidan åt herrgården, hvilken det beherskade genom sitt höga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
