- Project Runeberg -  Dagny / 1887 /
8

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I. Januari 1887 - Elise Orzeszko, Thadeus. Bilder ur landtlifvet i Polen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

s

— Så, så, det är bra, det är bra, sade hon. Åh, ditt lilla kräk!
Jag skall ropa pappa åt dig. Vänta, skall jag ropa honom, så kommer
han kanske till sin lille gosse!

Och i det hon stadnade nära häcken kring köksträdgården,
ropade hon med klangfull röst:

— Clemens, Clemens, hör hit!

Knapt ett dussin plogfåror skilde henne frän arbetaren, som
upplyft hufvudet och svarade i samma ton:

— Chwedora, hvad vill dur

— Kom, kom hit fort, ropade hon, under det hon med ena
armen höll qvar barnet och med andra handen vinkade åt mannen
att komma.

Han höll inne sina hästar midt i en fåra, gick med långa, tunga
steg tvärs öfver det lilla stycke mark, som skilde dem åt och stadnade
på andra sidan häcken.

— Hvad är det? frågade han.

Men Chwedora hade icke hunnit svara, förrän Thadeus redan
slitit sig ur hennes armar, och i det han med fötterna hakade sig
fast vid häcken, hade han mecl båda händerna fattat tag i faderns
skjorta. Detta försök i lindansarkonsten kunde icke annat än
åstadkomma en svår oordning i pojkens mycket primitiva drägt, och hans
lilla nakna kropp lyste ett ögonblick i solskenet, mellan dessa två
kraftfulla bondgestalter, som en liten bild af förgyld brons. Clemens
lyfte honom från häcken, tog honom i sina seniga armar, sänkte
hufvudet och såg honom in i ögonen. Thadeus jollrade och pratade
med lifliga åtbörder af glädje, och berättade för fadern, om kon
Blanka, som gått ut på betet medan han ännu sof, om hunden,
Robin, som skält så på en tiggare, att gårdsrättarn, .... gårds-

rättarn.....; sen, då han alls icke visste, hvad han hade velat säga

om rättarn, tog han sig för att fråga om fadern skulle vilja sätta
honom upp på sin häst, som han hade gjort »i morgon, nej, inte i
morgon, i går.»

Allt under det han fortfor att betrakta sin gosse, frågade Clemens
hustrun:

-— Hvarför har du kallat på mig?

— Hvarför? För det att han envisades att vilja till sin pappa.
Det var inte möjligt, hvarken att hålla honom eller att låta honom
komma ner på marken, ty han skulle då genast ha sprungit sin väg
till gärdena. Då måste jag ju ropa dig, eller hvad vill du att jag
skall taga mig till med den stygge pojken, en sådan skrikhals och
rustibuss som han är?

— Är det så fatt, så får man låta honom smaka på riset,.....

muttrade bonden; men med en märkvärdig sjelfmotsägelse, sågs han
samtidigt med sin seniga ann ömt trycka barnet mot sitt ludna bröst,
som syntes genom den halföppna skjortan, och i det han log ett
bredt leende, framlyste två rader elfenbenshvita tänder i det med ett
tätt, borstigt skägg bevuxna anletet. På andra sidan häcken gled
samma ljusa leende öfver till hustruns fylliga, rosiga kinder.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:04:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dagny/1887/0012.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free