Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I. Januari 1887 - Esselde. Reaktionen mot det af qvinnofrågan framkallade äktenskapsidealet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
Mot detta äktenskapsideal har nu, som vi nämnt, en reaktion
inträdt, hvars hufvudriktningar vi här ville antyda. För att ej blifva
alltför vidlyftiga skola vi likväl begränsa oss till de skrifter i ämnet,
som här i norden förekommit under de två à tre sista åren.
Främst — icke på grund af det gamla ordspråket »ära den som
äras bör», utan endast på grund af året för hans framträdande i
reaktionärt syfte — må då nämnas förf:n af »Giftas» såsom naturalismens
banérförare. Här har, som bekant, steget tagits så långt tillbaka
som till Rousseau, hvars teorier predikas i form af köttets
evangelium med särskild tillämpning på ynglingaåldern, och hvars idéer om
äktenskapet här omsättas i syfte att såsom norm för förhållandet mellan
man och hustru uppställa det blott naturliga, utan allt afseende på
personlighetens inre kraf eller kulturens inflytande.
Socialismen under Bebels lana går ännu längre i protest mot det
etiska äktenskapsidealet, i det hon yrkar det lagliga äktenskapets
upphäfvande, och, med ett af sina vanliga luftsprång i slutledningen,
förklarar, att i och med detsamma prostitutionen skall upphäfva sig
sjelf. ’
Nihilismen med Nordau till målsman anfaller med hätskhet det
monogama äktenskapsidealet i dess gamla så väl som i dess nya form.
Han förklarar att trohet är ett naturvidrigt begrepp, att den fysiska
kärleken har rätt att bryta alla band och undanrödja alla. hinder,
samt påstår att könslifvet inom menniskoverlden lyder under fullt
samma lagar som inom djurverlden. 2
I närmaste anslutning till nihilismen kommer slutligen hvad man
kunde kalla antropologis men med Georg Brandes som tolk 3 och vill
på fortidens erfaringer bygge fremtidens perspektiver», i det han
försöker uppvisa, att det monogama äktenskapet, långt ifrån att innebära
ett framsteg i förhållandet mellan könen, i sjelfva verket var
»krigsförklaringen* mellan dem, hvarefter också ett permanent krigstillstånd
varit rådande mellan män och qvinnor. För att böta detta onda,
skall nu, menar hr Brandes, framtiden dekretera tf ull könsfrihet.» och
kasta omsorgen om afkomman på staten.
Dessa trenne paralella strömningar i kulturfiendtlig och
förnedrande riktning, hvilka innebära på en gång revolution och reaktion
af farligaste art, utgöra venstern i den reaktionära rörelse, hvars
grunddrag vi här velat antyda.
Högern är mera ofarlig, stundom också oklar. Den
representeras af både qvinnor och män, både kyrkans och vetenskapens
tjenare. De åsyfta både en reaktion mot reaktionen i dess ofvannämda
barbariska form och en reaktion mot qvinnororelsens etiska,
äktenskaps-ideal. De äro alltså både med och mot oss och tillhöra den grupp
1 Se Qvinnan i forntiden, nuiiden och framliden af August Bcbel.
2 Se Nutidslögner af Max Nordau. Öfvers.
3 Se Georg Brandes företal till 2:dra uppl. af hans danska öfversättning af
Stuart Mills bok om Qvinnans undertryckta ställning. Öfvers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
