Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte I. Januari 1887 - Esselde. Reaktionen mot det af qvinnofrågan framkallade äktenskapsidealet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
Hvar förf.an vill finna bot för den befarade omstörtningen, får
läsaren icke klart för sig. Än synes hon vilja, att qvinnan afstår
från det högre äktenskapsidealet och går tillbaka till den förflutna
tidens åsigt, att blott äktenskapet blir af, så är det icke så noga mecl
dess idé. Än återgår hon till den Geijerska satsen, att qvinnan bör
tillerkännas all frihet, men afstå att begagna den. Slutligen replierar
hon på utvecklingsläran, hvilken, emedan den ej vågar räkna på ett
lif efter detta, skall så mycket mer arbeta på förädlingen af
jorde-lifvet och slutligen lyckas att berfeda hvar och en, män och qvinnor,
sin rätta plats, bevara modern åt familjen, rädda barnen undan
skolan och dana ett hem utan vank.
Nästan samtidigt med fr. Key och drifven af snarlika farhågor,
framträdde i Finsk Tidskrift dr Jarl Hagelstam och uttalade der
naturvetenskapens veto öfver qvinnofrågan. 1 Han har dervid framstält
äktenskapet såsom för qvinnan lifs uppgiften quand mtme, inför hvilken
alla andra lefnadsmàl, äfven den ogifta qvinnans, måste vika eller
frivilligt offras, men hvilken också i sin ordning måste offras eller helt
och hållet uppgå i moder skåpet. Modern har nämligen, enligt dr. H.
att, med undantag af existensmedlens anskaffande, ensam bära all
omsorg och allt ansvar för hemmets och barnens uppfostran. Den äkte
mannen och fadren spelar deremot inom förfins idealfamilj en ytterst
obetydlig och underordnad rol. Han skall vörda hustrun-moderns
höga mission samt arbeta och strida för att efter förmåga förse henne
och hennes» barn med lifvets nödtorft, söka förbättra lagarne till
hennes förmån, men någon lifsgemenskap, något samarbete mellan
makarne nämnes aldrig. Icke heller yttras ett ord om hustruns
uppgift i förhållande till mannen. Det kommande slägtet är, enligt dr.
Hagelstam, qvinnans raison d’ëtre och omfattar hela hennes uppgift.
I den punkten sammanstämma vetenskapens och den ortodoxa
kyrkans målsmän och förena sig på samma grund i
förkastelsedomen öfver qvinnorörelsen. Särskildt hata de resp. herrarne
yrkandet på likställighet mellan könen och hafva aldrig förstått, att det
är likställande i valfrihet, — rätt att, i likhet med mannen, söka
de uppgifter, som öfverensstämma med hennes anlag — som qvinnan
inlägger i detta yrkande, alldeles icke rätt att alltid göra detsamma
som mannen, hvilket vore en dårskap.
Det är i första rummet den norske pastorn J. M. Fcerden, som
här fört kyrkans talan. - För honom är qvinnans
sjelfständighets-känsla ingenting annat än »Evabiddeh, hennes kraf på rätt till
utveckling af sina inneboende anlag pur demonstrationslyst*, hennes
största fara i intellektuelt hänseende den att förlora medvetandet af
■»sin ref bensnatur-»? hennes ställning i äktenskapet underdånighetens.
samt hennes hela andliga och lekamliga kapacitet inskränkt till den
att vara eller kunna blifva mor.
1 Finsk Tidskrift juni 1886. Kvinnofrågan ur naturvetenskaplig synpunkt,
af y. Hagelstam.
2 Kvindespörgsniaalet af jf. M. Färden. Tilsvar til T. M. Færden, ved Kitty
L. Kielland.
3 Orden citerade af förf:n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
