Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
in skaldefantasien blott inom det hvardagliga nutidslifvets trånga
råmärken. Äfven inom dem, det är sant, kan den med den rätta
siareblicken begåfvade skönja det evigas spår; men klarare framträda dessa,
om man skådar ut öfver verldshistoriens vidare rymder och pejlar
djupet i dess märkligaste gestalter An i dag bör det så erkännas,
att skaldekonsten har några af sitta herrligaste och största uppgifter i
att dana lefvande bilder af dessa för hela menskligheten representativa
personligheter, som på skilda sätt brutit danande in i slägtets
utveckling. Ännu äro sålunda åt den, som dristar söka för fantasien väcka
till "lif skuggorna ur minnets natt, skuggorna af desse, som tänkt
djerf-vare eller känt mera varmt, som sträfvat högre eller fallit djupare, än
vi vanlige dödlige. — Dermed proklamera vi ingen »licentia poeticav,
som skulle frigöra skalden från det oeftergifliga krafvet att alltid stå
på verklighetens fasta mark. Vi orda ej för någon romantisk
idealism, utan blott för sträfvanden liknande dem, som fullföljdes t. ex.
af Frankrikes störste realist, när han skref »Salätnmbö» och »Tentation
de s:t Antoine».
Så fattade, må dessa uppgifter vara svårare, än den vanliga
nutidsskildringens, men de äro ock i och Died det samma af den art,
att sjelfva sträfvandet ditåt bör ursäkta månget misslyckadt försök,
månget irrande misstag. — Och det är derför som vi, huru
oförnekliga än bristerna äro i Tor Hedbergs nya arbete, ej tveka att anse
dess publicerande såsom det gångna årets märkligaste och mest
minnesvärda vittra tilldragelse.
Vi förneka, som sagdt, ej att uppgiften i mycket gått utöfver den
unge författarens krafter. »Judas» är i många afseenden mera en
samling af verkligt stora ansatser, än ett fullfärdigt konstverk, der man
intet skulle vilja ändra och intet lägga till eller taga ifrån. Dess
psykologi tager ofta nästan formen af en analytisk redogörelse, i stället
för ett konkret berättande. Man får gång på gäng veta direkt, hvad
personerna tänka och känna, i stället för att sjelf liksom lefva sig till
det genom att se, huru de handla. En del af de uppträdande
personerna äro tillagda motiv, lägre kanske än sig bort. Den historiska
sanningen är äfven i öfrigt emellanåt ej riktigt träffad; så t. ex. lär
väl ej Jesus hafva intagit en sä bestämd oppositionsställning till
asketismen, som här tillägges honom, äfven om hans kärleksreligion innerst
går utöfver all askes. Och likaså träffas ej öfverallt den judiska
lokalfärgen; särskildt hafva vi våra geografiska studier vid den om norden
erinrande höstskildringen. Det hela saknar också något af
verklighetens fullt pulserande lif och gör stundom snarare intrycket af en
vision. Och framför allt, den eftersträfvade djupsinnigheten mynnar
allt för ofta ut i en fantastisk oklarhet, hvars skuggor ej helt och
hållfet fjärmats ens från Judas’ egen inre historia, som är bokens
hufvudproblem. ,
Men dessa brister äro-till en stor del blott skuggorna i en tafla,
som derigenom i andra hänseenden blir sä mycket skönare.
Fantasidunklet som ofta skymmer förständsmeningen bidrager i stället till att
öfver det hela gjuta en ström af stämning, som vi säkerligen annars
skulle gått miste om, men som nu förlänar bokens läsning en egen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
