Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IOO
»En segerhymn kring jorden stämmes opp,
»Och själen lyfter nya, starka vingar,
?Och tro och tanke skjuta samma knopp..."
Delvis dfla de ock samma grundbrist, — bristen på klarhet.
Redan titeln på Lotten von Kræmers dikt synes oss svårtydd:
hvem är den »kämpande anden» deri? Är det kristendomens eller
mensklighetens ande, som menas? Eller är det den diktande skaldens
egen ander — Och äfven här öch der i dikten förefaller oss
uttrycket mera högstämdt, än tydligt. Sålunda skulle vi särskildt önskat
ett bestämdare uttalande af förf:s åsigt om Kristi gudom eller
mensklighet. Den frågan betecknar nämligen enligt vår åsigt just gränsen
mellan de »två tidehvarfven».
Men bortser man från denna brist — och någon dunkelhet ligger
ju nästan i sjelfva lyrikens väsen såsom känsloafspegling — så är
diktcykeln i sanning värd ej blott aktning och erkännande, utan ock
framför allt att i vida kretsar blifva läst och fa tränga till månget
hjärta. Stundom saknar man kanske något af den manliga kraft, som
särskildt ämnets höga allvar tyckes kräfva; men man finner gengäld i
en känslans rörlighet och värme, som vackert röja qvinnan. Det hela
är buret af ett visst ungdomligt lynne, som måste förvåna, när man
betänker, att det redan är öfver tjugu år sedan dess förf. första gången,
men redan då såsom mognad qvinna, offentligt framlade sina »tankar
i religiösa ämnen». Och denna sinnets ungdomlighet röjer sig ej blott
i den något ungdomliga kritiklöshet, som äfven här i vissa qvarstående
metriska kantigheter lemnat några få för den afsigtligt granskande
märkliga spår efter sig; utan vida mera i känslans spänstiga friskhet
och benägenheten att i andens strider ställa sig bland de unges parti.
Arbetet börjar med ett högstämdt förspel, hvari med profetens
ord, som till klagosång sin mäktiga harpa stämmer», skildras den
andliga skymning, som rådde närmast fore Jesu uppträdande i
menniskoslägtets religiösa historia. Så följer under titeln: »Kristus» — det
egentliga temat, som i fyra skilda sånger qväder dennes lof, såsom
samtidens och framtidens hjel paré och frälsare. Till sist skildras
nutidens andliga lif med dess motsatser mellan Jesu religion och Kristi
kyrka, hvilkas strider förf. väntar en gäng lösta af den vetenskapliga
forskningen :
-■Och kristendomen med allt sant förenadt,
vSkall blifva hvad dess stiftare har menat.
>Sä icke mer af signerier fromma
»Omsnärjdt vi se vårt slägtes ve och väl. •
sVår gudstro är vår gernings rot och blomma.
>Odödligt hopp är kärnan i vår själ....
»Och striden emot köll och blod sin lag
»Skall spåra i naturens rena drag.» -—
S—e.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
