Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ii7
fosterland och för sina landsmän. Gripande var scenen då han
tvingas skjuta äplet från sonens hufvud. Skolpojkarne glömde att
■det ej var verklighet, och när äplet föll reste de sig från bänkarne,
viftade med sina näsdukar, och salongen genljöd af »bravo Tell,
bravo/!
Tyskarne iscensätta t. o. m. harnsagorna, såsom De sju bröderna,
Askepott, Törnrosa, Per Svinaherde m. fl. Under julveckan gåfvos
dessa sagospel hvarenda afton. Då jag såg Askepott, var teatern
proppfull af barnungar från 5 till 15 år och äldre. De saknade ej
något i sin kära saga. Dufvorna flögo in genom fönstret och hjelpte
den flitiga Askepott plocka de utspilda ärterna ur askan. Gu’mor
trollade fram hästar och vagn, råttorna förvandlades till lakejer under
hennes trollstaf, och slutligen berörde hon Askepotts fula, slitna
klädning, och hon stod der som den skönaste prinsessa. Hon reste
på balen, blef firad och fjesad, under det hennes vänner, de goda
tomtarne, förrättade hennes sysslor i köket. Vid tanken på att deras
kära Askepott för en gång hade roligt, begynte de dansa, och
munterheten smittade knifvar, gafflar, skurborstar, slaskämbaret, sopqvasten,
klockfodralet. Ridån går ned öfver den ovanliga baletten, teatern
genljtider af skallande skrattsalvor, handklappningarna och
stampningarna vilja aldrig taga något slut. Så ser man Askepott andra
gången på balen; hon glömmer sitt gifua löfte, klockan slår tolf och
hon flyr förskräckt, förföljd af prinsen. Hon tappar glastoffeln och
befinner sig ändtligen i den månbelysta slottsparken, iklädd sin grå
slitua klädning och utan hästar och vagn. Slutligen kommer
»toffel-profvet», hvarefter hon föres i ståt till slottet såsom prinsens lyckliga
brud. Jag önskade att jag haft mina många svenska unga vänner
der den aftonen.
Hvarföre hafva vi ej något sådant hemma hos oss? Är en afton
i veckan ett för stort offer, så hvarföre ej egna en afton i månaden åt
de unga? De nöjen som bjudas våra barn äro baler, i lyx knappast
öfverträffade af de äldres. Hvad lära de sig der? Fåfänga,
behagsjuka, afundsjuka, njutningslystnad! De blifva brådmogna och sä
hafva vi till sist en ungdom, som vid 20 års ålder lefvat för fort,
en ungdom som ser lifvet i svart, då den ännu ej hunnit längre än
till lifvets tröskel. Hvarföre är den tyska nationen, i så mycket, en
stor och stark nation? Jo, derföre att de uppfostra sina barn i enkla
hem med enkla vanor, derföre att de tidigt lära dem beundra det
goda, höga och ädla i lifvet, lära dem att älska sitt fosterland, sitt
folk och sin historia.
Vi lägga så mycken vigt vid åskådningsmaterial i våra skolor,
hvarföre då ej göra våra stora män lefvande för vår ungdom, såsom
tyskarne gjort det för sin? Och vår historia? Erbjuder den ej
rika material för den svenska scenen?
Det ena pessimistiska äktenskapsdramat efter det andra går
öfver våra tiljor och verkar på åskådaren, såsom öfverdrifvet
käl-tancle på barn, tröttande i längden och förlorar derigenom sin udd.
Vore det ej helsosamt att föra in litet frisk luft? Det borde ej vara
alldeles outförbart och kunde väl åtminstone löna försökeL. För oss
Dagny.
Q
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
