Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Uttrycken af oemotsäglig styrka och häpnadsväckande
svaghet i detta kaleidoskoplikt skiftande författarskap ligga
emellertid hvarandra så ytterst nära. att man för rättvisans skull bör
se på en hvar för sig af de sex uppsatserna och plocka fram
derur — om hvarandra — starka och svaga bitar.
Ty till inledningssanningarna återvisas man om och om
igen, hvarvid alltid den sunda grundtanken framträder på ett
vältaligt och lättfattligt sätt. Skada bara, att straxt bredvid —
eller så snart försök göras till något slags tillämpning på
faktiska företeelser — får samma vältalighet lära att böja sig, icke
i historiens utan i diktens tjenst.
För den, som aldrig till sin egen upplysning sett åt
föremålen, om hvilka författaren påstår sig tala, kan det ju vara
underhållande nog. Men när man allvarsamt sysslat med de
mödosamma försöken att ansigte mot ansigte i någon mån lära
förstå händelserna, lärorna och sträfvandena sjelfva, så kan
man — dess värre — ej njuta något oblandadt nöje af att vara
vittne till hela denna lekfulla forskningsmetod.
I författarens första artikel finner man jämförelsevis mest
inledningsstoff, således en öfvervägande del förträffliga och väl
uttalade sanningar öfver temat: Delningen i man och qvinna
är en hela personligheten genomgående, och ej en blott
kroppens angelägenhet. Hvartdera könet besitter äfven alldeles
specifika själsrikedomar, eller möjligheter dertill, ej blott för
eget gagn och egen hugnad, nej, hvilka det andra könet
oundgängligen behöfver för sitt nående af helheten och ej kan ur
egen begåfning utveckla.
Aristofanes’ fabel om »klyfningarna» i dialogen Gästabudet
användes här fint och sinnrikt. Deremot missbrukas bibelns
parabel om äktenskapets instiftelse pä ett materialistiskt och
cyniskt sätt; hvarom mera framdeles.
Hittills har man i alla händelser haft något svårt att tro,
det författaren icke skall af könens helgd, som han ju med
varmaste öfvertygelse erkänner, kunna utdraga följdsatsen:
individernas helgd, d. v. s, önskvärdheten af en så fullständig
utveckling af de mångfaldiga personliga anlagen som möjligt
och — just i sammanhang dermed — socialismens vanmakt, så
snart fråga är om ett något sä när rikt förverkligande af
mensklighetens inneboende möjligheter. Ännu tror man pastor
Fær-den komma att i sina senare artiklar göra sig något praktiskt
eller teoretiskt gagn af sina säkra utgångspunkter, samt be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
