- Project Runeberg -  Dagny / 1887 /
186

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

186

under tårar om jag ej ändå trodde, att min far förstod bättre än jag
sjelf hvad som var Guds vilja.

»Det har jag trott förr», svarade jag, »men nu tror jag ingenting,
jag är bara olycklig.» Jag hoppas barn att Gud förlåtit mig dessa
trotsiga ord och alla de upproriska känslor, som rörde sig i mitt
hjerta, innan det blef stilla och undergifvet. Det dröjde nog innan
herren fick bugt med mitt egenvilliga sinne, men det gick dock så
småningom.

Min vördade och älskade Andrenius föreslog sjelf, att vi skulle
vänta med bröllopet ett år. Och under denna tid lärde jag mig väl
inse, hvilken lycka det var för en obetydlig liten flicka som jag, att
till ledsagare genom lifvet fa en sådan Guds man som min Andrenius.

Då vi hade bröllop, var jag en lycklig brud och icke alls
afundsjuk på syster Maja Lena, som på min bröllopsdag blef förlofvad med
min broderlige son. Jan Olof.

Ser du barn, Gud hade mött mig, såsom han möter oss alla, på
lydnadens och sjelfförsakelsens väg, och han ledde mig också under
hela mitt trettioåriga äktenskap, så att jag kunde täckas den make,
hvilken jag gifven var till hjelp och känna mig lycklig i utöfningen af
mina heliga pligter.

»Och nu kan du gå», sade farmor i en helt annan ton. Jag såg att
hon ville vara ensam. Jag kyste derför tyst hennes hand och gick
min väg, innerligt tacksam att ej hafva varit med på
sjuttonbundra-talet och att ej hafva haft till pappa min farmors »söta far».

Lätta ströftåg och observationer i London.

London pä drottning Victorias 5o:de regerings-jubileidag, d. 21 juni 1887.

røu har jag dock slutligen kommit hit. Nu har den resa, som
före-ställning och fantasi så länge frammanat för mina blickar,
ändtligen blifvit en verklighet. Lika länge, som jag känt och värderat
engelsk literatur och språk, lika länge har den resan hägrat för
inbillningen, men år efter år blifvit uppskjuten för andra pligters skull, som
först fordrat uppfyllelse. Det vore kanske ej förmätet att vilja draga
några slutsatser häraf, att taga fram så att säga sens moralen ur saken.
Den skulle då för 111ig lyda så, att den närmast liggande pligten är
den som först måste uppfyllas, den må nu egnas åt familj, stat eller
mänsklighet, att detta pligternas läge och icke deras mer eller mindre
artificiella gradation uti större och mindre är och måste vara det
bestämmande för människans val uti s. k. kollissioner. Inga
deklamationer om andens stäckta vingar, ingen suckan öfver hämmad
utveckling eller kallelse m. m. kunna vända bort denna kardinalsanning. Jag
föranledes till denna lilla utgjutelse vid

minnet af allt det myckna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:04:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dagny/1887/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free