- Project Runeberg -  Dagny / 1887 /
210

(1886-1913)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2IO

Solen började sänka sig. Öfver dalsluttningen hade redan
breda, tysta skuggor lägrat sig. Men på den gröna ängsmarken
framför stugan i dalen och i de högsta grenarne af den skog,
som klädde höjderna, lekte och glänste ännu de ljusa strålarna.
En skara af fjärilar, bin och surrande insekter dansade
omkring blommornas kalkar, som i full sommarprakt höjde sig ur
gräset. Hon satte sig upp, hennes ögon svedo. Hon tycktes
ej se något af all den fägring som låg framför henne, Huru
länge hon sutit här viste hon ej. Hon spratt till då klangen
af qvällsklockan från herrgärden hann hennes öra och kallade
henne åter till hemmet. Men allt som hon gick, antog hennes
drag ett bestämdare uttryck och blicken klarnade. Den sköna
sommarqvällens stillhet tycktes lägga sig öfver hennes själ och
dämpa dess strider, medan hennes öga sökte något mål långt
bortom det närvarande.

»Min far», sade Elisabeth några dagar senare, »låt mig resa
till England och studera sjukvård.»

»Till England, studera sjukvård», fadren såg hastigt upp,
»hvarföre det?»

»Emedan jag ämnar egna mig ät sjukvård den återstående
delen af mitt lif.»

»Du sjuksköterska!» utbrast fadren, »hvad är nu detta för
griller?»

»Det är mitt fulla allvar, pappa», svarade Elisabeth lugnt.

Jag behöfs ej i hemmet, då systrarna växa upp, och jag behöfver
ett kall för mitt lif. Att tråna bort som ett sjukligt gammalt
fruntimmer kan jag ej.»

»Hvem tusan ber dig tråna! gift dig och få hus och barn
att sköta, det är ditt kall. Vår granne, majoren, begär ej bättre.
Du vet nog hur gerna jag såge detta arrangement. Han är en
hygglig karl, och du har ruter nog i dig att göra folk af barnen.
Huset är i ordning, frun var en ordentlig människa. Våra egor
ligga väl intill hvarandra. Jag har länge önskat detta parti.»

»Jag älskar ej majoren.»

»Älska, hvem talar om sådana ungdomsfantasier! Du är
ju en förståndig människa. Hufvudsaken är, att förmögenheterna
passa ihop. Dessutom skulle vi kunna arrondera våra egor
genom gemensamma odlingsföretag, alldeles utmärkt. Låt se
att du tar reson och gör mig till viljes.»

»Nej pappa; du fordrade en gång, att jag skulle offra min
ungdoms kärlek för din vilja, men du har ingen rätt att fordra,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 19:04:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/dagny/1887/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free