Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
211
att jag skall gifta mig blott derför att det passar dig. Giftermål
är ej mitt kall numera. Jag har bestämt mig för framtiden.
Låt mig resa.»
Fadren säg på henne med en lång blick.
»Nåväl sköt dig sjelf och res. Men ångra dig får du, och
ett säger jag dig på förhand: väljer du att lemna din plats i
hemmet, så får du stå ditt kast och sörja för dig själf. Det är
mitt sista ord.»
»Ja, min far, hjälp mig blott på väg och gif mig ditt bifall,
så skall jag nog nå mitt mål.» Hennes öga mötte fadrens med
fasthet, men stämman darrade något. Orden läto sträfva, men
då Elisabeth sade sin fader farväl för att ensam gå ut i lifvets
kamp, lade den gamle välsignande sin hand på hennes hufvud,
och människorna häpnade vid detta drag af mildhet hos den
eljes så bistre mannen.
*
Den bleka vinterdagen var till ända. Aftonronden var
gjord. Skymningen föll på. Hon satt ensam i sitt lilla rum.
De hvita gardinerna och det hvita täcket skimrade fridfullt i
halfmörkret. Det var hennes vanliga tysta hvilostund, i dag
den sista inom dessa murar, der hon kämpat sä ifrigt för hvad
hon ansåg rätt och lidit så mången motsägelse, rönt så månget
ogillande der hon bort finna stöd och hjelp. En lärjunge till
Florence Nightingale, hade hon kommit med varmt hjärta och
öfvad hand att lindra plågan och ordna vården för de många
sjuka, som fylde sjukhusets salar. I de svåraste ögonblick hade
hon stått utan att svigta, i de minsta pligter hade hon noggrant
vakat. Hvad hade hon vunnit?
Tunga tankar fylde hennes sinne.
»Var då min tro på en lifsgerning ett misstag? Hade ban
rätt, min fader, då ban spådde mig ånger öfver min
själfrådig-het? Fins ingen plats för mig och mitt arbete i verlden?» Så
frågade hon sig ångestfullt.
Det knackade på dörren — i den breda ljusström som
frän den upplysta korridoren föll in i hennes lilla rum dä dörren
gick upp, stod en högrest, manlig gestalt.
»Är fröken Creutz inne»? frågade en röst.
»Ja», svarade hon modlöst.
»Så mörkt ni har», sade han, »tillåt mig bringa ljus i saken.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:04:10 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dagny/1887/0243.html
