Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
213
dagordningen, arbetssalarne och annat som jag har svårt att
hinna med. Min tid behöfs för det ständigt växande antalet
af sjuka. Vill ni?»
Mon satt tyst. Hon tänkte pä hvad denne man uträttat för
de arma sinnessjukas vård. Hon tänkte på hans stora planer
för nya vårdanstalter i skilda trakter af landet, och att denne
mäktige ande skulle stäckas af de hvardagliga småbestyr, dem
hon viste sig med lätthet kunna ordna.
Med ens kände hon hvar hennes plats nu var.
»Det förefaller mig hemskt att lefva bland dessa vilda rop
och själlösa åtbörder», sade hon afvärjande.
»Hemskt», upprepade han, »ja, hvad som är hemskt, det är
att människans skönaste gåfvor sölas i smuts, missvårdas,
förstöras genom missriktad uppfostran, laster, vanvärd, högfärd.»
Det kom ett uttryck af djupt missmod öfver hans ansigte.
Tyst räckte hon honom sin hand. »Jag kommer», sade hon
stilla och kände i denna stund, att hon gaf stöd åt en annan
sträfvande ande.
»Tack», sade han, »det trodde jag er just om. Ni skall
finna ett hem hos oss.»
Hon log: Ett hein», upprepade hon tviflande.
»Ja. ocli ett godt och trofast hem», sade han på sitt trygga sätt.
Och hon fann det. Medan tider och förhållanden i den
yttre verlden omgestaltade sig, medan många af de band, som
fängslat qvinnans krafter löstes och nya vägar öppnades för
hennes tanke och verksamhet, gick Elisabeth i sin hvita mössa
sin stilla väg inom den nya, vidsträckta hospitalsbygnaden.
Der hade hon funnit sitt lifsarbete. Väl hade den dagliga bördan
af bestyr stundom varit tung, men mången ljus stund, då mörkret
skingrats inom en människosjäl, hade lönat hennes kärlek.
Hundrades lugn och välbefinnande berodde på hennes omtanke och
sinnesnärvaro, och då hon i den ensamma qvällstunden trött
slöt sina händer till bön, skedde det med tack till den Gud,
som gifvit mål åt hennes lif. Och då hon lade ned sitt arbete,
stodo unga krafter, fostrade i hemlandet och stödda af
deltagandet från hög och låg, redo att upptaga verket och att
med friskt mod beträda den väg, der hon en gäng kämpat som
förpost.
Agnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
