Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 14
Ernst Ahlgrens nya arbete.
iFru Marianne». Roman af Ernst Ahlgren. Sthlm. Hæggätröm 1887.
ifra Marianne» är icke en uppseendeväckande bok, — icke ett
ar-bete, som kastar ut nya diskussionsämnen, som briljerar med
förvånande paradoxer och som gör sensation. Men måhända skall man
komma att erkänna, att detta Ernst Ahlgrens senaste arbete är det mast
mogna, har det största beståndande värdet inom den berättande literatur,
som hittills framträdt under det realistiska skedet i vår vitterhet.
I färgrikedom, i poetisk kraft och originalitet kan naturligen ej
Ernst Ahlgren mäta sig med August Strindberg, men förf. till Pengar»
och -Fru Marianne- har heller intet af Strindbergs råhet, lider icke af
hans galna excentricitet, utan gör ett alldeles motsatt intryck af sund
och sann hederlighet. Fru Edgren är kanske mera utmanande
slagfärdig och har mera etsande skärpa i sin samhällskritik, men i hennes
skildringar sticker alltid något fram af manekinsartad tankekonstruktion,
i jämförelse hvarmed Ernst Ahlgrens skildringar göra intrycket af en
upplefvad verklighet, af lifvet sjelf. Det är mera känsla, mera
varmblodig mänsklighet hos Ernst Ahlgren. mindre ensidig öfvervigt af
förståndet. Den skånska förf. råder icke öfver den lättrörlighet i sceneriet
och den salongsvana elegans i tonen, som förläna sitt behag åt
Mathilda Roos interiörer; men det finnes i stället hos Ernst Ahlgren ett
kraftigare allvar och en viss sundare och enklare naturlighet. Hos
Oscar Levertin och Georg Nordensvan möter man en mera förfinad
känslighet, en helt annan talang att måla i ord de finaste stämningar
vekt och smidigt. Ernst Ahlgren är mindre lyriker, men i stället mera
epiker; kan icke föra penseln så lätt och elegant, men hugger i stället
bestämdare och kraftigare med den hårda mejseln. Clair-obscuren är
mindre Ernst Ahlgrens sak, men så är den fasta, skarpbelysta,
markerade profilen det i stället. — Mera befryndadt är Ernst Ahlgrens
skaplynne med Gustaf af Geijerstams och med Tor Hedbergs. Samma
något hårdhändta allvar, samma strama fasthet i stilen, samma
konstnärliga medvetenhet. Men Ernst Ahlgren har fullkomligt öfvervunnit
den ungdomliga oklarhet, hvarmed ännu »Judas’» förf. kämpar. Och
Geijerstam låter mera spåren märkas af det afsiktliga bemödandet.
Ernst Ahlgren förefaller lugnare, enklare, mera anspråkslöst rättfram. —
Och så har Ernst Ahlgren framför nästan alla de nämda författarna
och författarinnorna sin, så att säga, sedliga pålitlighet. Pengars» förf.
är ingalunda pryd och drar sig ej tillbaka för de ömtåligaste ämnen.
Men de behandlas med ett sedligt allvar, en viss naturlig kyskhet, som
gör ett betryggande intryck äfven på den ömtåligaste finkänslighet.
Med »Fru Marianne» har denna framstående författare gjort ett
nytt steg framåt i sin konstnärliga utveckling. Ämnet är mindre
dramatiskt gripande än i »Pengar». Men i stället är det här ett episkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
