Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
det yttre gjorde han intrycket af en karl, och af en man med hjärtat
på rätta stället och med den inre själsadelns sanna finhet.
Utan all föregående kurtis frågaVle han ärligt och allvarligt om
Marianne trodde, att hon kunde komma att tycka otn honom och
sedan ville bli hans hustru. Hans rättframhet, allvaret i hans kärlek
slog henne. Och så var han så frisk och så stark. Hon besvarade
genast på sitt sätt hans kärlek; och så blefvo de inom ett par månader
man och hustru.
Ja, de blefvo gifta, och han blef hennes man — men hon på sin
höjd hans älskarinna. Hon förstod ingenting af hans tankar och
sträfvanden. Hela hans arbete var henne motbjudande prosaiskt. Hon
älskade icke Börjes person, utan blott hans smekningar. Umgänget
med de omkringboende adelsfamiljerna hade han förbjudit henne, och
blott det att taga gårdens folk i hand — att vidröra deras hårda,
valkiga, smutsiga händer — var henne en plåga. Hushållet befattade
hon sig icke med, utan föredrog att lefva liksom en inackordering i
sitt eget hus, eller rättare sagdt, i sin mans. Så drog hon sig tillbaka
till den lilla eleganta boudoir, som hon fått inreda åt sig bredvid det
stora, stela, gammaldags förmaket. Här var det mjuka mattor, mörka
draperier, svällande stoppningar, mättade färger. Här tog hon fram
sina miss-romaner och flydde med deras hjeltinnor undan lifvets krassa
prosa. En tid fylde hon sitt lif med en sorts surrogat för verkligt
innehåll genom att kokettera för sin man, genom att med erotiska
fin-ter locka honom från sitt arbete och i hennes armar. Utläggandet af
dessa fina snaror, hasardspelet om hans kyssar, förströdde henne till
en tid. Men han var ett allt för otacksamt föremål, alldeles för ärlig
och rättfram, lade för litet märke till hennes växlande miner och
stämningar. Så gick hon öfver från miss-hjeltinnornas näpna
förlofnings-stadium till deras utveckling såsom missförstådda, ouppskattade,
förbisedda hustrur. Hon leddes jämmerliga i enformigheten, ensamheten
och hvardagligheten. Hon var romantiskt olycklig med denne tarflige,
fåordige, prosaiske jordbrukare.
Men så kom hennes lifs roman. — Börje hade haft en
barndomsvän, som nu kom och slog sig ned på ett längre besök hos dem. Pål
var en af dessa halfqvmliga, ästetiskt öfverförfinade, excentriska och
exotiska, närvösa unge män. hvilka Herman Bang plägar beteckna
såsom specifikt moderna. Hela människan påminte om en ödla; den
mjuka, smala kroppen; de långsträckta händerna; denna breda mun;
men framför allt hans ögon: halfslutna, stora, glänsande bruna. De
tindrade mot dagen som en smal strimma, — en simmande mörkbrun
glans, mellan skuggningen af svarta ögonhår. Det var ett blekt, tunt
ansigte, med en hy som syntes genomskinligt fin. Det svarta håret
var glest, kammadt ned i pannan och kortklippt. Han var klädd i en
onaturligt lång röck, knäppt ända upp till hakan; och den kom det
smärta, smidigt kraftlösa hos hans figur att ännu mera falla i ögonen.»
— Han hade irrat omkring allt sedan han blef vuxen ute i det europeiska
turistlifvet. Han var blaserad, lefnadstrött, pessimistisk — men
behagsjuk, svärmisk, njutningslysten. Han lärde Marianne, hvad man
menar med -flirtation», — detta engelska ord, för hvilket kurtis är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
