Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
227
Uppfattningarna af bibelns ord om äktenskapsinstiftelsen
eller, som den vanligen kallas, »qvinnans skapelse» (Gen. II.
18—24), sammanstälda med orden om bäde mans och qvinnas
skapelse (Gen. I. 26—30), hafva förr varit och äro sannolikt än
i denna stund otaliga.
Tre etiska hufvudrigtningar kunna emellertid något så när
bestämdt utpekas i samtliga hvirfvelrörelser af dessa olika
meningsströmmar.
1) Qvinnan är en af mannen härledd varelse, en underordnad.
2) Hela skapelsen är prog>’essiv; det sista den åstadkommit
är det fullkomligaste.
3) Mannen och qvinnan, qvinnan och mannen äro för
hvarandra oumbärliga; här kan då ej vara fråga om öfver- och
underordning, utan om att tillsammans forverkliga det helt mänskliga.
Sist nämda uppfattning, som är den naiva och väl vanligen
den första vid en genomläsning af de båda bibelställena, torde
ock en gång bli den allmänneligt segrande.
Dock gifves ganska stor anledning till den tron: att under
verkligt lyckliga förhållanden mannen ännu alltid kommer att
hålla qvar i sin inbillningskraft en icke sä liten förkärlek för
närmast föregående uppfattning och qvinnan till och med en
något liknande känsla för den allra första, om mannens
öfver-ordning.
Tolkningarnas mängd visar, i alla händelser: att den
slaf-handlarton, hvarmed pastor Færden behandlar denna fråga, icke
må anses som den enda och ofelbara.
Genaste sättet att styrka detta mitt påstående är att
omedelbart öfvergå till det andra presterliga uttalandet: pastor Hostrups
föredrag i Dansk Kvindesamfund.
2. Om den kristelige Betragtning af Kvindens Frigörelse.
Uttryckssättet der är alltigenom så enkelt, att ingen
kommentar utan blott en redogörelse för författarens vigtigaste
yttranden behöfver ifrågakomma. De väcka fri och from vördnad.
»När jag nu», säger Hostrup, »häfdar qvinnans lika rätt med
mannen som en med honom alldeles jämbördig varelse, icke blott
för Gud utan också här i verlden; när jag tror, att det ända till
våra dagar skett henne stor orätt, och hör till hennes målsmän;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
