Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En äktenskapskonflikt i forntiden.
Framstäld af Yggdrasil.
våra dagar, då så mycket talas och skrifves i [-äktenskaps-v]r-] {+äktenskaps-
v]r+} frågan, torde tillåtas att inbjuda Dagnys läsare att förflytta
- sig halftannat årtusende tillbaka i tiden och se hur den
frågan då löstes, i forntidens mest storslagna äktenskapsdrama.
På samma gång få vi tillfälle att lara känna en af den nordiska
fornliteraturens skarpast utmäjslade qvinnokaraktärer.
t *
*
Brynhild hade svurit ed att aldrig gifta sig med någon
annan man än den, som icke kunde rädas: hon omgaf sin borg
med höga eldslågor.
Forntidens ypperste hjälte Völsungen Sigurd och Gjukes
söner Gunnar och Högne hade gifvit hvarandra trohetseder.
Gjukes dotter Gudrun vardt bjuden åt Sigurd till äkta.
Gunnar red nu i friarefärd till Brynhild: i hans följe var
Sigurd. Men Gunnars häst bar ej Gunnar genom eldslågorna.
Dä bjöd Sigurd Gunnar sin häst, Grane. Ej heller Grane bar
Gunnar genom elden. Dä beslöts att Sigurd skulle föreställa
Gunnar och i Gunnars namn äkta Brynhild. När Grane kände
Sigurds sporrar, sprang han genom lågorna, och Sigurd inträdde
till Brynhild. Han påminde om hennes löfte att äkta den man,
som rede genom lågorna. På Brynhilds fråga hvem han vore,
svarade Sigurd, att han vore Gunnar Gjukesson. Dermed vardt
Brynhild Gunnars hustru, och i Gunnars namn stannade Sigurd
hos Brynhild och höll bröllop: »åt Gjukes ättling han den unga
hägnar.»
Nu var Brynhild Gunnars hustru och Gudrun var gift med
Sigurd: »stränga norner styrt det så», och deri sökte Brynhild
att finna sig. Men »med is i hjertat» och med »grämande tankar»
åsåg hon Sigurds och Gudruns sammanlefnad, och sörjde hon
sin lefnads lycka. Det hände stundom, att längtan vardt henne
Dagny. 18
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 19:04:10 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/dagny/1887/0285.html
