Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
af det falska i societetslifvet. Ja. när hon som gammal mö
sitter ensam uppe i fjällstugan, söker hon att förverkliga Grips
idéer i sin skola. Här vill hon i sin ringa mån låta anlagen få
sin rätt, uppfostra de unga till ett bättre, sundare lif, och hon
hviskar, då hon återkommer frän den olyckliges begrafning:
»Aandens magt er stor! Han gav mig noget at leve paal»
Inger-Johannas historia är i mycket äfven Cecilias. 1 Denna
är lika frisk, lika omedelbar och ursprunglig. Sådan kommer
hon hem från sin pension i Kristiansfeld och införes af sin mor,
kommendörskan, i societén. Utan att ega kännedom om de
småaktiga sällskapsreglerna, utan att ega vana vid den
själfbeherskning de ålägga, ger hon sig så helt, är hon så oskyldig
och godtrogen, att hon icke förmår skilja mellan det sanna och
konventionela, mellan det, som endast är ord, och det, hvilket
ligger bakom. Hon visar sig som hon är, säger öppet hvad
hon tänker, ger sin glädje fritt lopp och anser allt uppriktigt
menadt. Hela denna illusion slites obarmhertigt i stycken.
Brodern, den fine löjtnanten, tager hand om hennes uppfostran,
förebrår henne grymt, att hon är okonstlad och naturlig, och
gör henne från ett sundt barn till en misstrogen kokett.
Moderns och Karstens anklagelser belysa, hvad man åsyftar.
Cecilia är ej värdig nog, hon dansar »dumt naivt ud»; talar hon,
»saa er ogsaa det, som det skulde gjælde livet.» Allt skall vara
så uppriktigt, som om ingenting finge döljas. »Som et
mand-folk ikke har andet i lommen end det, han kan vrænge och
krænge ud for en ung pige som du!––-Verden er slet
ikke saadan naiv og oprigtig og sand og sligt; — alt det der
er noget overspændt jaaleri, som du faar hive overbord.» Så
talar hon för förtroligt med de uppvaktande herrarne. Hon ser
ut, som om hon slukade hvarje ord — och äfven trodde det.
»Og de morer sig naturligvis ved at pröve, hvad de kan by et
saadant fænomen!» Och då är det intet annat än en vanlig,
ren balkonversation, många gånger upprepad och totalt glömd
vid punschbordet. Morgonen efter balen, då hon vill ut och
kasta snöboll, lockad af nägra pojkar, hvilka pröfva den krama
■ Se Kvmmandorens Dottre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
