Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266
Den präktiga Marianne har blifvit bortgift med gamle
Bastian, och själf har hon resignerat och fått afstå från sin
älskade. Ja, äfven som enka blir hon tvungen till nya offer. När
Foss vill lemna inteckningen i Borg såsom säkerhet, och bankens
ombud invänder att egendomen är dotterns, svarar han dessa
ord, ganska betecknande för ställningen: »Min datter, det er
mig det! Vi bruger saa her paa Fossegaard.» Och när allt
slutligen störtar, och hela korthuset faller sönder, och Marianne
kommer under fund med allt det falska i deras spel — då finnes
intet qvar, förgäfves har hon offrat sig. Tomheten, egoismen
lägges obarmhertigt i dagen; älsklingen, som hon hoppats att
kunna återvinna, går förlorad, och hon börjar efter en ungdom,
som hon bortkastat på en lögn, ett nytt, ädlare lif, helgadt åt
uppfostran af de unge.
Det ser ut, som ville Lie göra detta uppfostringsverk till
regel. Inger-Johanna slutar med att hålla skola uppe i
fjällbygden; Cecilia får ett lifsmål i att fostra Marthas son, och
Marianne tager till sitt hem några af bygdens fattiga barn att der
göra dem till människor, som förstå hvad lifvet innebär.
Särskildt tyckes hon ömma för dessa parias utan namn, för dem,
hvilka samhället pekar ut såsom faderlösa, Marthas och Barbros
söner, den lille Jan och Nikolai. 1 Lie har icke en förebråelse
för Martha och hennes felsteg. Hon står ren inför skalden, och
det är modern, som blir den anklagade. Likaså är stackars
Barbro icke tillräknelig — men samhället. Samhället, som drar
växel på hennes ensamhet och fattigdom, rycker henne från sitt
barn och låter andra njuta dess rätt. Samhället, som pä detta
vis gör henne främmande för Nikolai, låter andra fostra upp
honom och betraktar honom som en brottsling.
S; *
••s
Ur kretsen af de missriktade, som skalden drager i ljuset,
och en motsats till kommendörskan med sin småaktiga
sällskapsmoral, träder eu annan mor oss till mötes, den gamla Ma. Hön
är utsliten af bekymmer, af ett evigt släp för hushållet, »gammel
af at bære smaalig grin, af kjas og mas, af aldrig at faa
pen-gene til at strække til, af at bugte og kröge sig, af beständig
at se ud som intet og være alt.» Mannen måste hon akta för
1 Se äfven berättelsen Paa Kirkigaarden i Otti Fortallinger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
