Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
271
Harriet Martineau.
Ett biografiskt utkast.
Shc is not a person lo bi judged
by her writings alone, 6ul rathcr by
her own deeds and life.
Charlotte Brontë.
f^arriet Martineau föddes i Nonvich den 12 juni 1802, af
förmögna föräldrar. ,,
På fädernet härstammade hon från en gammal hugenottfamilj,
som under Ludvig den fjortondes religionsförföljelser tagit sin tillflykt
till England.
Hennes fader var egare af en fabrik för tillverkning af
kamlot-väfnader och tycks ha varit en stilla och foglig man, som lät hustrun
ensam styra inomhus.
Harriets mor var en driftig och pligttrogen qvinna, men häftig
till lynnet. Hon var en af dessa ordningsmänniskor, som ha sina
egna bestämda regler för allting, och som med kraftig hand söka
tvinga in allting i på förhand gifna former. Hon egnade hela sitt lif
åt hushållet och sina barn. För dessa senare gjorde hon allt. Hon
tänkte för dem, handlade för dem, bestämde för dem. Det fans
ingenting, till hvilket hennes omtanka icke sträckte sig. Den gälde
deras kläder, deras föda, deras undervisning, till och med deras
lekar; allt var på det noggrannaste utstakadt och stäldt under kontroll.
Det var ett regelrätt, oförvitligt hus, men det hvilade deröfver en
atmosfer af glädjelöshet, ty moderns känsla för pligt och ordning hade
stelnat till en despotism, för hvilken det icke fans skilnad på
hufvudsak och bisak. Hvarje frihet måste vara stulen, hvarje glädje ha en
drägg af medvetandet om olydnad, ty dessa lagar och förbud sträckte
sig till det allra obetydligaste, till det mäst naturliga, till det i sig
själf harmlösa.
Barn, hvilka växa upp i dylika hem, förefalla ofta som om de
kommit gamla till verlden. De tyckas träla under tyngden af de
äldres erfarenheter i stället att för framtiden samla kraft att bära
sina egna.
Harriet Martineau var ett sådant barn. »Mitt lif hade ingen vår»,
säger hon själf.
Bland en skara af åtta barn var hon det sjätte i ordningen. Hon
var sjuklig och klen från sin spädaste ålder. Men under det
likformighetssystem, som följdes i hemmet, kunde det naturligtvis icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
