Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
Ju äldre Harriet blef, desto mindre tid fick hon också till sina
hemliga studier, och slutligen kunde hon endast om nätterna stjäla
sig till dem.
Då hon var fjorton år, sändes hon till en helpension i närheten
af Bristol. Efter femton månaders vistande der, ansågs hennes
uppfostran afslutad, och hon togs åter hem. Hennes lif i hemmet blef
en beständig kamp för att afvinna det ständiga husreglementet någon
tid för bokliga studier. Eljest var det att sy, endast sy, oc.h sy så
lång dagen var, ty på den tiden syddes hvartenda styng för hand,
och handarbete eller hushållsgöromål var den enda sysselsättning, som
ansågs passande för en ung flicka.
Ända från barndomen hade en tilltagande döfhet varit Harriets
stora sorg, och då hon var aderton år, inträffade en plötslig förvärring
af det onda. Alla medel försöktes, och hon slets en tid mellan hopp
och fruktan, tills det slutligen visade sig att detta naturfel var
obotligt. Denna olycka, hvaraf hon så tidigt drabbades, kom att gifva en
egendomlig riktning åt hela hennes karaktär. Genom den stäldes hon
utom regeln, ur stånd att deltaga i sin ålders förströelser, afstängd
från den yttre verlden, och mer än andra hänvisad till sig själf. Vid
den ålder, då andra unga flickor göra sitt inträde i verlden, kunde
hon icke föra ett samtal utan att begagna lur. För henne kunde
sällskapslifvet icke ega annat än förödmjukelser och missräkningar.
Det var naturligt att denna afstängdhet ännu mer skulle stegra
hennes håg för studier. Hon kastade sig öfver teologi och filosofi,
dragen till dessa ämnen dels genom sitt lynnes riktning, dels deraf
att hennes käraste bror och jämnårige, James Martineau, med hvilken
hon delat så väl skolarbetet som leken, nu beredde sig att beträda
den presterliga banan.
Harriets föräldrar voro unitarier, och brodern skulle bli lärare
inom samma kyrkosamfund.
Bland hans kamrater befann sig en ung man med hvilken han
knutit det innerligaste vänskapsband. Ur den välvilja Harriet kände
för sin brors vän, utvecklade sig snart en varmare känsla, hvilken
äfven var besvarad. Föräldrarne sågo ej med oblida ögon denna gryende
böjelse, men brodern — som så väl kände både vännen och systern —
var allt annat än böjd för detta svågerskap, emedan han ansåg att
en förening mellan två så olika naturer aldrig skulle kunna leda till
någon lycka. Harriet hade en stark vilja och någon benägenhet för
hersklystnad; den unge mannen deremot var af ett blidt och känsligt
sinnelag. Han var dessutom fattig, och Harriet ansågs ha rikedom
att vänta. På någon öppen förlofning ville familjen derför icke gå in.
Man ville se tiden an.
Då brodern och dennes vän efter sommarferierna återvändt till
universitetet, gjorde Harriet, för att glömma sin saknad, det första
försöket till skriftställeri. Hon var då omkring tjugu år.
Det ämne hon valt var religiöst, och uppsatsen inlemnades till
unitariernas månadsskrift The Monthly Repository der den trycktes i
oktober 1822, naturligtvis under djupaste anonymitet. På denna
uppsats följde ännu en andra, och uppmuntrad af den välvilja, hvarmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
